Norrsken i folktro

Norrsken i folktro

Rebecca

Aurora Borealis är ju det latinska namnet som betyder på ett ungefär Nordligt gryningsljus och där slutar vi med faktan och går över till folktron.

Om vi tittar på oss här i norden så tar vi samerna som  exempel, som alltid mött norrskenet med respekt, när det var norrsken så fick man se upp med att exempelvis vissla eller Jojka, då det kunde vara en fara, för norrskenet var en plats för döda och inte vilka döda som helst utan de som dött en våldsam död. Så när norrskenet flyger över himlen, så har de döda bal i himlen och då satte många vuxna mössa på sina barn så inte deras hår skulle brinna upp.

Säga vad man vill om norrsken i folktron men dess vackra sken var inte så vackert utan mystiskt och lite farligt.

Det finns många roliga och spännande berättelser om norrsken, men det är inget jag kommer ta upp här

 

Djur och växter som medicin

Djur och växter som medicin

Rebecca

Jag kan ju inte sluta läsa i mormors bok som innehåller både läkemedel och magi, men i detta inlägg koncentrerar jag mig på läkemedel.

För öppna sår användes ungt björknäver som var färskt alltså direkt avrivet från ungbjörken, det var som ett plåster, det var sterilt och garvsyran drog ihop såret, detta byttes dagligen.

Brännsår så användes det renost som kokats blandat med svavel. Det står så mycket så det skulle bli alldeles för mycket att läsa på en gång men tänk vad min mormor läkte och hjälpte alla i hennes lilla sameby och med små medel.

Om man var reumatiker så skulle man koka björklöv och bada i av koket, man kunde också ta björklöv med lite kåda och lägga i sängen så att värken försvann. Jag vet inte så mycket mer om detta än det som min mormor skrivit ned i sin bok, så ta det som en rolig läsning och prova, det är ju så att min mormor faktiskt var en klok gumma bland samer och det är ju inte något man bara blir.

 

Lite om växter och användning av dem

Lite om växter och användning av dem

Rebecca

Jag är helt förtrollad i mormors bok och detta leder mig ständigt tillbaka till min barndom och dessa olika glasskålar som jag var så dragen till, i detta inlägg tänkte jag berätta lite om växter och bär och olika användningsområden.

Hjortron kan man ju äta, men separerar man kärnorna för sig kan man ge kärnorna till flickor och pojkar så de kan slippa dålig hy. (det tycker jag ni skall prova). Bladen från röllekan används som dill eller läggs i gröt för att lindra menstruationen, grodblad stoppar blödning och läker sår.

Ja, detta ämne kommer jag ta upp fler gånger och annat som är mer till den andliga biten, men här och nu har ni fått ett smakprov.

Något jag är mycket fixerad av är jojken så det kommer jag också försöka berätta om, jag är så entusiastisk.

Ett minne blott

Ett minne blott

Rebecca

Jag minns, som barn samebyn där jag var mycket, jag minns kåtorna, jag minns också vanliga små hus och jag minns att jag trodde det var indianer och att mormor var som en av de medicinmän som exponerats för mig i olika seriemagasin, som gjorde regndans, rökte fredspipa med hövdingen, läkte människor och massa annat. Jag minns att mormor bodde i ett timrat hus men hade sin kåta där hon, spådde om framtid, läkte människorna i byn.

Det jag minns allra mest är när jag och mina syskon fick sova i kåtan under renfäll och fårskinn och att vi blev tillsagda att inte röra alla dessa glasskålar som stod på ett runt bord, med olika pulver och annat i, men klåfingrig och nyfiken som jag var så kunde jag inte stoppa min dragningskraft till detta bord.

Idag så förstår jag att det var växter och örter och annat från naturen, som renhornsmjöl och annat som hon mixtrade ihop till salvor och annan läkekonst som kan behövas i en samisk liten by.

Redan då visste jag vad jag ville och det var att hjälpa och vägleda människor även om vägen till den jag är idag var lite krånglig i starten.

En liten träfigur

En liten träfigur

Rebecca

En liten träfigur som gått i arv, den har nog en hel del att berätta, en lång historia och det mest spännande är att andar talar  genom den.

Jag sitter ofta och tittar på den, gnider in den med olika oljor och håller den vid liv, den ser inte mycket ut för världen, men bär på enorma krafter och jag känner att min mormor är i den och skyddar mig. Jag talar med den och den leder mig. Ännu har jag inte använt den i mitt arbete, då jag är osäker på den, när det gäller att spå andra, men jag skall läsa i mormors bok som är väldigt tjock och nästan otydbar, men någonstans står det nog vad denna lilla träfigur kan användas till i mitt arbete, då den absolut hjälper mig i min vardag.

När jag sitter och gnider in den med olja så brukar jag se min närmaste framtid, fast väldigt snabbt, så den är ju väldigt kraftfull.

Så nu återgår jag till mormors stora bok och återkommer när jag vet mer.

Min mormor en samisk Nåjd och kvinna

Min mormor en samisk Nåjd och kvinna

Rebecca

Nåjder kallades de förr i tiden, men hon var den kloka gumman i sin klan, eller vad det kallas. Hon var den som hade läkekonsten och spådomskunskaperna, alla kom till henne och hon använde sin trolltrumma och gav sig ut på trumresor.

Jag var där mycket som barn och hon hjälpte mig in i min egen spådomskraft, som för mig var ganska så läskig innan jag fattade vad allt handlade om. Det var alltså hon som ledde mig in i den andliga världen och lärde mig hur jag skulle hantera den.

Min mor var alltså halv same och fick ärva alla mormors självskrivna böcker om olika magiska recept och annat matnyttigt inom magins värld.

Detta använde hon flitigt när hon själv siade och hade gåvan, nu är dessa böcker i mina händer och jag skall se vad jag skall yppa för er här i bloggen kram och hoppas det blir en spännande läsning.

Renen i folktron

Rebecca

Hej,

I den samiska traditionen har renen alltid spelar en huvudroll, och det finns många legender som omger renen, dess ursprung och dess anknytning till människan och hennes liv. En av de mest kända legenderna förklarar varför det finns vilda renar och tama renar. Två av de första renvajorna ägdes och mjölkades av varsin matmor, en hade en varsam och snäll matmor men den andre blev så hårt mjölkad att den fick blåmärken och andra skador. Den första blev urmoder till de snälla tamrenarna, medan den andra rymde ut på slätten och blev moder till alla vildrenar.

Renen spelade så stor roll i samisk mytologi att den delade gudinna med de gravida kvinnorna, Sarrakka, då både nya barn och renar var grundförutsättningen för samefolkets överlevnad. Så man offrade gärna grödor, mjölk och andra vegetabiliska produkter som blommor eller granbarrste till henne för att säkra sig om flockens väl och ve, detta offrade man vid kåtans inersta vägg. Sarrakka var nämligen en av döttrarna till härdens gudinna, och antogs bo under kåtan.

Med härdens värme,

Elisa

Trumresan

Rebecca

Hej,

För en shaman är trumman det absolut viktigaste verktyget, och under trumresan möter vi både våra hjälpare, förfäder och konkurrenter.

Det är mycket lättare att se klarare på andra människor då trumman öppnat “den andra synen”: deras energier, deras blockeringar, eventuella anhopningar av mörk energi som kan tyda på sjukdomar under utveckling eller sorg, samt även vilka energier som är gynnsamma – skyddsandar och kraftdjur.

Jag minns tydligt en kollektiv trummeditation med syfte att möta kraftdjur: Utöver de traditionella djuren som kom till de flesta hände något underligt! En kvinnas aura blev oupphörligen angripen av en kobra, och vi talade efteråt om varför. Det visade sig att just denna kvinna hade en mycket avundsjuk familjemedlem som inte unnade henne att vara lycklig, och ständigt angrep henne med falska rykten och sårande ord. Detta visade sig som den angripande ormen. Då vi gjorde samma meditation ett år senare fanns dety ingen orm, kvinnan hade brutit kontakten med familjemedlemmen, och hennes Aura var starkare än någonsin.

Med trummans rytm,

Elisa

Fråga Pendeln

Rebecca

Hej igen,

Jag och många av mina kollegor använder flitigt pendeln då vi arbetar på linjen. Det vanligaste sättet att använda en pendel på är för att finna svar på s.k. “Ja och Nej” frågor, då en riktning betyder det ena och den andra riktningen det andra medan snurrande pendlar är tveksamma. Då jag inviger en ny pendel är det första som jag gör att ta reda på vilket håll som är ja och vilket som är nej – i mitt fall brukar pendling fram och åter betyda “Ja”, sidledes pendling “Nej”, medurs snurrande “Kanske” och moturs snurrande “Vet Ej/ oklart/ hemligt”.

Personligen låter jag också pendeln, särskilt i mitt arbete på linjen, ofta klargöra tidsperspektiv då det kommer till att svara på frågor, jag har en duk med nummer och tidsenheter (Dagar, veckor, månader, år). För det mesta visar det mig en rimlig tidsram för när något troligen sker – brevet verkar komma inom tre till fem veckor. Med tidsperspektivet är det också viktigt att minnas att detta är flytande då den som söker vägledning genom sitt eventuellt nya handlande efter spådomen kan förskjuta tids-/rums perspektivet i skeendet.

Jag brukar ha en stark egen känsla för tidsramar och troliga ja och nej svar, men vill gärna dubbelkolla med min vackra ametistspets ändå ibland 🙂

Med värme,

Elisa

Snömeditation

Rebecca

Hej vänner,

Då man tittar på spår i snön väcks både fantasi och nyfikenhet – vem har gått där, vart var de på väg? Snön ligger nog ännu ett tag och det känns som om en liten snömeditation är på sin plats innan våren för med sig takdropp och knoppar.

Sätt dej bekvämt i ett ostört rum och slut dina ögon. Känn hur du sitter varmt och skönt, och tittar ut genom ett stort ljust fönster. Det snöar utanför, och stora flingor faller mot fönstret. Känn hur din inre syn zoomar in på flingorna, hur var och en av dem blir stor och tydlig. Ingen är den andra lik. Reflektera på hur väl snön överensstämmer med våra mänskliga villkor. Ingen flinga eller människa är exakt den andra lik, men ändå är både flingor och människor del av en större helhet – snön respektive mänskligheten. Känn in dej själv. Känn vilken unik individ du är, och inse samtidigt att du är en naturlig del av mänskligheten, av den kollektiva samhörigheten det innebär att vara en del av mänskligheten.

I denna individualismens tidevarv är det viktigt att bejaka oss själva och våra unika gåvor utan att glömma bort att vi är en del av något större, som droppen för havet eller som flingan för snön.

Med ödmjukhet,

Elisa