Det finns personer i en liv som lämnar oförglömliga avtryck, för mig är det min mormor. Hon var ju inte bara en vanlig mormor, utan också en samisk shaman, en tradition som fyllde hennes liv med visdom, spiritualitet och en djup förbindelse med naturen.
Redan som barn kände hon av sin speciella gåva, nämligen förmågan att se och förstå det som ofta är osynligt för många.
Som vuxen blev hon en respekterad shaman i sin by, där folk kom till henne för råd, helande och vägledning. Min mormor hade en unik förmåga att läsa av människor och deras problem och hon använde de gamla samiska traditionerna för att hjälpa dem.
Hennes ceremonier var en blandning av bön, sång och naturliga element som rökelser och örter vilket tillsammans skapar en helande energi.
Jag minns så kraftfullt ett minne, då vi var ute i skogen och samlade örter och hon lärde mig att känna igen växterna och vad deras helande effekt var och hon berättade att varje växt har sin själ och sin historia och att jag skulle lyssna på vad de hade att säga.
Detta har skapat en djupare förståelse i mig för naturens magi.
Min mormor gick bort för många år sedan men jag har hennes bok så hennes visdom lever kvar.
Ibland funderar jag på hur mycket hennes shamanistiska kunskap som finns inom mig. Hon är alltid med mig och påminner mig om min gåva och att jag är en del av något mycket, mycket större än mig själv.
Idag hyllar jag minnet av min mormor.