Naturens apotek: ur mormors bok och mina minnen

Naturens apotek: ur mormors bok och mina minnen

Min mormor hade en förmåga att hitta lösningar på nästan alla problem genom naturens gåvor. Hennes krämer, salvor och örtblandningar var inte bara läkemedel, de var manifestationer av hennes djupa förståelse för skogens och fjällens hemligheter. Här är några av hennes mest minnesvärda skapelser och deras användningsområden.

Salva för brännskador

När någon råkade bränna sig plockade mormor fram en särskild salva gjord på Grodblad, honung och björksav. Grodbladets antiinflammatoriska egenskaper kombinerat med honungens antibakteriella kraft hjälpte huden att läka snabbt. Hon sa att björksaven gav näring åt huden och hjälpte till att lugna svedan.

Örtomslag mot feber

För att sänka feber använde hon ett omslag av älggräs och vitmossa som doppades i varmt vatten och lades på pannan. Älggräset innehåller naturliga salicylater, (förlaga till dagens aspirin) medan vitmossan höll huden sval genom att leda ut värmen.

Lugnande salva för sömn

En särskilt mild salva användes för att hjälpa till med sömn. Den innehöll lavendelolja, johannesört och humle, blandat med en bas av talg och bivax. Mormor brukade smörja den på handleder och tinningar och påstod att den hjälpte till att lugna både kropp och själ.

Örtbad för trötta fötter

Efter långa dagar i skogen eller på fjället blandade mormor ett örtbad för trötta fötter. Hon använde nässlor, tallbarr och torkad timjan som hon kokade till ett avkok och sedan hällde i en balja med varmt vatten. Det hjälpte inte bara mot värk utan gav också en energi givande känsla dagen efter.

Te för magen

För magont eller dålig matsmältning blandade hon ett  te av rölleka, kummin och fänkål. Detta te verkade som magi, en kopp räckte för att lugna magen.

Ansiktsvatten mot hudutslag

Ett av mormors enklast men effektivaste recept var ett ansiktsvatten gjort på kamomill och åkerfräken. Hon lät örterna dra i varmt vatten och använde sedan avkoket som en svalkande tvätt för irriterad hud.

Varje gång hon tillverkade något så var det med stor precision och respekt för naturen. Hon hämtade ingredienser vid rätt tid på året och med ett tack till jorden för dess gåvor. Det var inte bara läkemedel, det var ritualer som förde vidare generationers kunskap och kärlek till naturen.