I berättelsen om mitt liv och min andliga resa har min mormor fått en central plats. Hennes samiska shamanska visdom och starka närvaro har präglat mycket av min förståelse för det andliga. Men bakom henne fanns en annan stark och medveten kvinna, min mor. En kvinna som valde en annan väg, en som var helt och hållet hennes egen.
Min mor var också medial, men hon följde aldrig i min mormors fotspår. Medan mormor hämtade sin styrka och sina metoder från traditionella shamanska läror, gick min mor en annan väg. Hon skapade sitt eget sätt att hjälpa och vägleda människor och det gjorde hon med en energi som var unik för henne.
Vårt hem var alltid fyllt av människor. Människor som sökte råd, hopp och svar. Min mor hade en mottagning i vårt vardagsrum, en plats som alltid var laddad med något särskilt. Det var inte ovanligt att höra lågmälda samtal blandat med ljudet av hennes milda skratt och även som barn kunde jag känna att något speciellt hände där. Hon hade en förmåga att nå in till människor på ett sätt som kändes personligt och nära, som om hon kunde se rakt in i deras själ utan att döma.
Min mors sätt att arbeta var annorlunda än min mormors ceremonier och ritualer. Hon litade på sin intuition, sina känslor och en medfödd förståelse för det mänskliga psyket. Hon sa alltid att svaren finns där, om man bara vågar ställa de rätta frågorna. Med sin lugna och vänliga framtoning hjälpte hon människor att hitta de svar de redan bar på inom sig själva.
Jag har alltid beundrat hennes styrka och hennes mod att gå sin egen väg. Hon valde inte den lättaste vägen, särskilt inte i en familj där min mormors kunskaper och metoder hade en sådan stor påverkan. Men min mor visste att hennes gåva var annorlunda och hon var inte rädd för att låta den ta plats.
Det är nog först i efterhand som jag har förstått vilken påverkan min mor hade, inte bara på de hon hjälpte, utan också på mig. Genom att våga gå sin egen väg lärde hon mig att spiritualitet inte behöver följa en fast mall eller tradition. Det handlar om att hitta sin egen koppling till universum oavsett hur den ser ut.
Så när jag tänker på min mor idag, ser jag henne som en pionjär på sitt eget sätt. En kvinna som vågade tro på sina egna metoder, sin egen kraft och sitt eget ljus. Så även om min mormor får stå i centrum i mina berättelser, finns det en plats i mitt hjärta där min mor lyser lika klart, som ett exempel på mod, självständighet och medmänsklighet.