Min mor hade sin egen väg i det mediala

Min mor hade sin egen väg i det mediala

I berättelsen om mitt liv och min andliga resa har min mormor fått en central plats. Hennes samiska shamanska visdom och starka närvaro har präglat mycket av min förståelse för det andliga. Men bakom henne fanns en annan stark och medveten kvinna, min mor. En kvinna som valde en annan väg, en som var helt och hållet hennes egen.

Min mor var också medial, men hon följde aldrig i min mormors fotspår. Medan mormor hämtade sin styrka och sina metoder från traditionella shamanska läror, gick min mor en annan väg. Hon skapade sitt eget sätt att hjälpa och vägleda människor och det gjorde hon med en energi som var unik för henne.

Vårt hem var alltid fyllt av människor. Människor som sökte råd, hopp och svar. Min mor hade en mottagning i vårt vardagsrum, en plats som alltid var laddad med något särskilt. Det var inte ovanligt att höra lågmälda samtal blandat med ljudet av hennes milda skratt och även som barn kunde jag känna att något speciellt hände där. Hon hade en förmåga att nå in till människor på ett sätt som kändes personligt och nära, som om hon kunde se rakt in i deras själ utan att döma.

Min mors sätt att arbeta var annorlunda än min mormors ceremonier och ritualer. Hon litade på sin intuition, sina känslor och en medfödd förståelse för det mänskliga psyket. Hon sa alltid att svaren finns där, om man bara vågar ställa de rätta frågorna. Med sin lugna och vänliga framtoning hjälpte hon människor att hitta de svar de redan bar på inom sig själva.

Jag har alltid beundrat hennes styrka och hennes mod att gå sin egen väg. Hon valde inte den lättaste vägen, särskilt inte i en familj där min mormors kunskaper och metoder hade en sådan stor påverkan. Men min mor visste att hennes gåva var annorlunda och hon var inte rädd för att låta den ta plats.

Det är nog först i efterhand som jag har förstått vilken påverkan min mor hade, inte bara på de hon hjälpte, utan också på mig. Genom att våga gå sin egen väg lärde hon mig att spiritualitet inte behöver följa en fast mall eller tradition. Det handlar om att hitta sin egen koppling till universum oavsett hur den ser ut.

Så när jag tänker på min mor idag, ser jag henne som en pionjär på sitt eget sätt. En kvinna som vågade tro på sina egna metoder, sin egen kraft och sitt eget ljus. Så även om min mormor får stå i centrum i mina berättelser, finns det en plats i mitt hjärta där min mor lyser lika klart, som ett exempel på mod, självständighet och medmänsklighet.

Traditionens kraft i spådom – Med rötter från min mormor

Traditionens kraft i spådom – Med rötter från min mormor

När jag arbetar med spådom, oavsett om det är tarotkort, pendel eller kristallkula, bär jag alltid med mig kraften från de traditioner som jag vuxit upp med. Det är inte bara teknikerna eller verktygen i sig som gör spådom till en så helig och kraftfull handling, utan även respekten för de gamla seder och ritualer som omger processen.

Min mormor som var en vis och erfaren samisk shaman, lärde mig tidigt vikten av att skapa rätt energi innan man blickar in i framtiden. Hon talade om att “kalla in ljuset” och öppna sitt sinne för universums viskningar. Hennes ritualer var fyllda av symbolik, som att tända en eld för att rena sinnet eller lägga en fjäder nära spåverktygen för att locka in rätt energi.

Att förbereda sig är en tradition som jag för vidare i mitt arbete. Det handlar om att skapa en helig plats, ren från störande energier och att hedra de krafter som vägleder oss. Min mormor brukade alltid säga att utan respekt för traditionen, förlorar vi kontakten med den djupare visdomen som spådom förmedlar.

En annan viktig tradition hon lärde mig är att aldrig använda spådom lättvindigt. Det är ingen underhållning, utan ett kraftfullt verktyg för vägledning. När jag sitter med en klient eller ställer frågor åt någon som söker svar, hör jag fortfarande min mormors ord i mitt hjärta “var ärlig, var ödmjuk och lita på att universum alltid vet vägen.”

Spådom handlar inte bara om att se in i framtiden, det är ett sätt att hedra de generationer av visdom som kommit före oss. Det är att hålla traditionens eld brinnande och föra dess ljus vidare, så att vi alla kan hitta rätt väg i livets labyrint.

Kärlekens stora visdom

Kärlekens stora visdom

Kärleken är en av livets största gåvor och också en av de mest komplexa energierna vi kan omfamna. Shamaner ser kärleken inte bara som en känsla utan som en urkraft, en bro mellan världar och själar. Den är både lärare och helare, en energi som kan bära oss genom de djupaste dalarna och de högsta topparna.

Min mormor brukade säga att kärlek är som vinden som rör sig genom fjällens tystnad, ibland mild och viskande, ibland stark och obeveklig, men alltid närvarande. Hon lärde mig att kärlek inte bara finns i relationer mellan människor utan också i naturen, i solen som värmer, i regnet som ger liv och i elden som både värmer och renar.

Kärleken enligt shamanismen handlar inte bara om att älska andra utan också om att älska sig själv, att se sitt eget ljus och sin egen plats i universums stora väv. Det är där man hittar visdomen att förstå att kärleken inte äger, inte kontrollerar, utan frigör. Den öppnar portar till förändring, väcker oss till liv och förbinder oss med det gudomliga.

För mormor var kärleken även ett verktyg för healing. I hennes ritualer använde hon den kraften för att hela hjärtan som brustit och själar som gått vilse. Hon lärde mig att kärleken inte alltid är lätt, men den är alltid sann.

Så när vi söker kärleken, oavsett om det är i oss själva eller i andra, är det viktigt att vi kommer ihåg dess visdom. Den lär oss att vara modiga, att vara sårbara och att alltid stå i vårt eget ljus.

 

 

 

Stjärnfrön (starseeds) och deras plats i shamanismen

Stjärnfrön (starseeds) och deras plats i shamanismen

Inom shamanismen finns en djup tro på att våra själar inte bara hör hemma här på jorden, utan att vissa av oss bär på visdom och energi från andra världar och dimensioner. Dessa själar kallas för stjärnfrön (starseed.) De har kommit hit med ett syfte, att hela, vägleda och sprida ljus i en värld som ibland kan kännas tung och mörk.

Ett stjärnfrö bär på en inre längtan, en känsla av att ha ett större uppdrag. De kan känna sig annorlunda och uppleva att de inte riktigt passar in i de vanliga samhällsstrukturerna. I shamanska traditioner ses dessa individer som viktiga broar mellan den jordiska världen och de kosmiska energierna.

Shamaner ser stjärnfrön som bärare av universell kunskap, med förmåga att arbeta med energier, visioner och helande på ett unikt sätt. Genom ceremonier, meditation och naturens kraft kan stjärnfrön hitta sin väg och förstå sitt syfte här på jorden.

Att vara ett stjärnfrö är inte alltid enkelt. Känslan av utanförskap kan vara påfrestande, men när de hittar sin plats i världen blir deras ljus och visdom ovärderlig för människor omkring dem. Shamanismen lär oss att dessa själar är här för att påminna oss om vår koppling till universum och att vi alla bär en liten del av stjärnhimlen inom oss.

Årets välkomnande i samiska shamanism

Årets välkomnande i samiska shamanism

Jag har äntligen hunnit bläddra i min mormors stora, tjocka och nästan mystiskt svårtydda handskrivna bok. Sidorna är slitna, orden dansar över pappret som om de försöker gömma sina hemligheter för den som inte är redo. Men nu har något landat i mig, en djupare förståelse för hur samiska shamaner välkomnar ett nytt år.

Det handlar inte om glitter, raketer eller om löften som snabbt bryts. Det handlar om stillhet, lyhördhet och en vördnad inför naturens rytm. Vinterns mörker är inte något att frukta utan en tid för reflektion och inre ljus. Elden har en central roll, både som värmekälla och som en symbol för det eviga ljuset som leder oss framåt.

Min mormor skrev om ceremonier vid årets skifte, om hur man tackar för det som varit och öppnar sig för det som kommer. Det är en balansgång mellan att släppa taget och att ta emot. Genom jojk, rörelser, helande örter och tystnad knyts ett band mellan det gamla och det nya.

Det är så mycket visdom i dessa ord och jag inser att vi alla har något att lära av den här stillsamma men kraftfulla övergången. Så när det nya året närmar sig nästa gång, kanske vi alla kan stanna upp en stund, lyssna på eldens sprakande och välkomna det nya med öppna hjärtan.

Svart magi: Lockelsen, faran och kraften bakom mörkrets ritualer

Svart magi: Lockelsen, faran och kraften bakom mörkrets ritualer

Svart magi har alltid varit en källa till både fascination och fruktan. Den lockar med löften om makt, kontroll och snabba lösningar på livets problem, men svart magins väsen är mycket farliga. Att utöva svart magi utan kunskap kan öppna dörrar som inte går att stänga och konsekvenserna kan bli ödesdigra för både utövaren och omgivningen.

För dom som behärskar svart magi ligger en djup förståelse för energier och intentioner. Det handlar inte bara om ritualer, utan om att navigera i en värld där varje handling har ett pris. Shamaner och ljusbärare ser ofta svart magi som en förvrängning av universums balans, något som kan skada mer än att hela. Dom betonar vikten av ren intention och att aldrig låta egoism styra arbetet med energier.

Ritualerna är intensiva och kraftfulla, genomförda med specifika symboler, ramsor och ibland blodoffer. Men sann kraft ligger i balansen mellan ljus och mörker. Ljusbärare arbetar för att neutralisera och skydda mot dessa energier, medan shamaner ser det som en del av den större kosmiska dansen.

Svart magi är inget för nybörjare, leken med mörka krafter kan lätt bli till en mardröm. Respekten för energiernas kraft är avgörande och ibland är den starkaste magin att veta när man skall avstå.

Vintersolståndet, shamanernas heliga natt

Vintersolståndet, shamanernas heliga natt

Den 21 december vid vintersolståndet, står tiden nästan stilla. Mörkret når sin kulmen och ljuset börjar sakta återvända. För shamaner världen över är detta en av årets mest kraftfulla nätter, en tid för ritualer, helande och reflektion.

Min mormor, med sina varma händer och kloka blick, brukade samla oss runt elden. Elden är en central punkt i shamanska ceremonier denna natt, en symbol för ljuset inom oss och hoppet om återfödelse.

Trummans djupa slag ekar genom natten och förbinder oss med jordens hjärtslag. Rökelser stiger mot himmelen, bärandes på böner och tacksamhet till andarna och förfäderna. Ceremonierna innehåller meditation, kristallarbeten och välsignelser med örter som salvia och enbär.

Mormor talade om kraften i att släppa det gamla, som besvikelser, rädslor och sorg, för att ge plats åt nya drömmar. Genom att skriva ned det vi vill släppa på ett papper och låta det brinna i elden kan vi symboliskt frigöra oss.

Vintersolståndet är mer än bara en natt, det är en påminnelse om att ljuset alltid återvänder, både i naturen och i våra hjärtan. Så tänd ett ljus, lyssna inåt och hedra den heliga natten.

Tecknet i fjädrarnas halvcirkel

Tecknet i fjädrarnas halvcirkel

Att hitta tre korpfjädrar lagda i en halvcirkel är en kraftfull symbol inom shamanismen. Korpen representerar transformation, magi och insikter, medan själva halvcirkeln signalerar om en resa som ännu inte är avslutad. Tillsammans visar de på en viktig förändring i ditt liv och en uppmaning att öppna dig för andevärldens budskap.

Det kan vara ett tecken på att du behöver fokusera på inre visdom och lyssna till din intuition. Kanske vill dina andliga guider visa att du har stöd i en fas av prövningar och tillväxt. Fjädrarna kan också påminna om balans, mellan det gamla och det nya, det ljusa och det mörka.

Om du ser detta tecken, ta en stund att reflektera. Andevärlden arbetar genom lågmälda signaler och korpfjädrarna kan vara en inbjudan till att utforska magi, transformation och din egen andliga resa.

Snödrömmar som väcker liv i minnen

Snödrömmar som väcker liv i minnen

Årets Julkalender, “snödrömmar,” har något magiskt över sig. Det är inte bara berättelsen om gnistrande vintrar och drömmar som fångar mig, utan också känslan av hur den väcker något djupt inom mig. Varje gång jag ser karaktärerna i den stämningsfulla snön, förs jag tillbaka till min barndom och de jular jag tillbringade hos min mormor.

Min mormor var ju samisk shaman, som ni nog vet vid det här laget och vintern var hennes tid. Jag minns hennes historier om snöns själ och hur vi satt vid elden och hon visade mig hur man kunde lyssna till vinden. “Snödrömmar” påminner mig om de där stunderna, om hur hon lärde mig att vintern är full av budskap och att snön aldrig bara är snö, den bär på drömmar, visioner och en tystnad som säger allt.

När jag ser julkalenderns snölandskap känns det som om mormor är närvarande. Hennes lugna röst ekar genom mina minnen och det är som om hon sitter bredvid mig och tittar. Det är en varm påminnelse om att det förflutna och nuet möts i de mest oväntade ögonblicken.

Julen är kanske annorlunda nu  men “Snödrömmar” påminner mig om att magin finns kvar i snön, i drömmarna och i våra minnen.

Barndomens jular i Shamansk anda

Barndomens jular i Shamansk anda

Jag minns barndomens jular hos min mormor som något magiskt, nästan som att kliva in i en annan värld. Hon firade alltid på samiskt vis, med en djup koppling till naturen och shamanismens anda. Hennes lilla stuga var fylld av doften av renkött, granris och rökelse och det sprakande ljudet från eldstaden skapade en magisk stämning.

På julafton samlades vi runt elden. Mormor berättade sagor om andar och naturväsen, historier som fick fantasin att flöda fritt. Ibland gjorde hon en liten ritual för att ära förfäderna eller bjuda in beskydd från andevärlden. Jag minns hur hon bad oss vara tysta när vi gick ut i natten för att lyssna på vinden, hon sa att det var naturens röst som talade till oss.

Idag försöker jag hålla dessa minnen levande i mitt eget firande. Jag tänder ett ljus för att hedra de som gått före, eller ser till att vara ute i naturen under julhelgen, precis som mormor lärde mig. Det är ett sätt att både hedra henne och påminna mig om att julens magi ligger bortom allt kommersiellt, i enkelheten, i kontakten med naturen och i kärleken till våra rötter. Det är så jag bär med mig hennes arv, varje jul.