Ritualer i rimfrostens tid

Ritualer i rimfrostens tid

Rimfrostens tid, när världen täcks av iskristaller, är en kraftfull period för shamanska ritualer. Den kalla, klara luften och den tysta naturen skapar en perfekt scen för att kommunicera med andevärlden och förnya energier. Under denna tid arbetar många shamaner med att släppa det gamla och bjuda in nytt ljus inför vintersolståndet som är årets mest andliga ögonblick.

En typisk ritual kan börja med att skapa en cirkel av skydd runt en plats i naturen, med hjälp av eldstål eller kristaller. Trummans rytm hjälper till att föra shamanen i trans och öppnar portaler till andra dimensioner. Rimfrosten förstärker energin och symboliserar renhet och klarhet, som gör det lättare att släppa bördor och negativa mönster.

Andeoffer är också en central del av dessa ritualer. Det kan vara små symboliska gåvor till naturen, som bär eller örter, för att tacka för årets lärdomar. Ritualen avslutas med en intention för det kommande året, nedskriven och begravd i jorden som en form av andlig sådd. Denna årstid är en påminnelse om att vila, reflektera och förbereda sig för en ny början, med hjälp av andliga verktyg och naturens kraft.

Se så mycket jag kan plocka ut ur min mormors bok och dela med mig av till er.

Elefantens betydelse för shamanerna

Elefantens betydelse för shamanerna

Elefanten har en djup symbolisk betydelse inom shamanismen. Den ses som en symbol för styrka, visdom och stabilitet. Shamaner betraktar elefanten som en andlig väktare, en varelse som kan hjälpa dom att navigera genom livets utmaningar med tålamod och vishet. Elefantens massiva kropp representerar jordens kraft och förmågan att stå stadigt i svåra situationer.

Den sägs också vara en budbärare mellan vår värld och den andliga. Dess långsamma men målmedvetna rörelser påminner om hur viktigt det är att vara närvarande i nuet, något som är centralt i shamanernas liv. Elefanten kan också fungera som en guide för att bearbeta svåra känslor eller trauman, efter som den symboliserar envishet och förmågan att övervinna hinder.

För shamaner som arbetar med djurkommunikation är elefanten en påminnelse om att lyssna till sin inre röst och att visa respekt för jordens visdom. Den hjälper till att öppna dörrar till djupare andlighet och att stärka kopplingen till naturen och dess helande krafter.

 

Att spå i benknotor- en uråldrig konst

Att spå i benknotor- en uråldrig konst

Att spå i benknotor är en av de äldsta formerna av spådom och har praktiserats över hela världen från Afrikas urbefolkning till samiska shamaner. Denna metod innebär att man tolkar mönster och symboler som skapas när små ben, tänder eller andra benföremål kastas på marken eller på en speciell yta. Varje ben har sin egen symbolik och deras position i förhållande till varandra ger insikter om framtiden, nuet eller dolda aspekter av en fråga.

Benen representerar olika livsområden, som kärlek, hälsa, rikedom och andlig vägledning. Spåmannen eller spåkvinnan tolkar inte bara vart varje ben landar, utan även benets relation till de andra benen och den energi som känns i stunden. Ritualen inleds vanligtvis med en intention eller en fråga som skall besvaras.

Det krävs stor intuition, erfarenhet och koppling till andevärlden för att bemästra denna konst. Även om många ser det som mystiskt och gammeldags, är spådom i benknotor fortfarande en kraftfull metod för dom som söker vägledning från förfäders visdom och universella energier. Samtidigt kräver det tålamod och respekt för traditionen.

Naturens apotek: ur mormors bok och mina minnen

Naturens apotek: ur mormors bok och mina minnen

Min mormor hade en förmåga att hitta lösningar på nästan alla problem genom naturens gåvor. Hennes krämer, salvor och örtblandningar var inte bara läkemedel, de var manifestationer av hennes djupa förståelse för skogens och fjällens hemligheter. Här är några av hennes mest minnesvärda skapelser och deras användningsområden.

Salva för brännskador

När någon råkade bränna sig plockade mormor fram en särskild salva gjord på Grodblad, honung och björksav. Grodbladets antiinflammatoriska egenskaper kombinerat med honungens antibakteriella kraft hjälpte huden att läka snabbt. Hon sa att björksaven gav näring åt huden och hjälpte till att lugna svedan.

Örtomslag mot feber

För att sänka feber använde hon ett omslag av älggräs och vitmossa som doppades i varmt vatten och lades på pannan. Älggräset innehåller naturliga salicylater, (förlaga till dagens aspirin) medan vitmossan höll huden sval genom att leda ut värmen.

Lugnande salva för sömn

En särskilt mild salva användes för att hjälpa till med sömn. Den innehöll lavendelolja, johannesört och humle, blandat med en bas av talg och bivax. Mormor brukade smörja den på handleder och tinningar och påstod att den hjälpte till att lugna både kropp och själ.

Örtbad för trötta fötter

Efter långa dagar i skogen eller på fjället blandade mormor ett örtbad för trötta fötter. Hon använde nässlor, tallbarr och torkad timjan som hon kokade till ett avkok och sedan hällde i en balja med varmt vatten. Det hjälpte inte bara mot värk utan gav också en energi givande känsla dagen efter.

Te för magen

För magont eller dålig matsmältning blandade hon ett  te av rölleka, kummin och fänkål. Detta te verkade som magi, en kopp räckte för att lugna magen.

Ansiktsvatten mot hudutslag

Ett av mormors enklast men effektivaste recept var ett ansiktsvatten gjort på kamomill och åkerfräken. Hon lät örterna dra i varmt vatten och använde sedan avkoket som en svalkande tvätt för irriterad hud.

Varje gång hon tillverkade något så var det med stor precision och respekt för naturen. Hon hämtade ingredienser vid rätt tid på året och med ett tack till jorden för dess gåvor. Det var inte bara läkemedel, det var ritualer som förde vidare generationers kunskap och kärlek till naturen.

 

Mormors krämer och örtblandningar

Mormors krämer och örtblandningar

Jag börjar med en liten upprepning, men det behövs då det handlar om henne emellan åt. Men som sagt, min mormor var inte som alla andra. Hon var shaman i sin samiska by, en kvinna som bar på kunskap om naturens läkande krafter. På hyllor av mörkt trä stod burkar och flaskor fyllda med hemligheter, krämer, oljor och torkade örter, alla skapade med en omsorg och visdom.

Som barn fascinerades jag av dessa mystiska behållare. Jag minns hur jag smög in i hennes lilla arbetsrum, där doften av tjära, koda och vilda örter fyllde rummet. Mina små fingrar kunde inte låta bli att röra vid burkarna, känna på deras kalla glas och lock som inneslöt något alldeles särskilt. Mormor sa att en del av hennes salvor kunde läka sår, andra lindra värk eller locka fram ro i oroliga själar.

En dag gick det förstås fel. Jag råkade välta en burk som föll och krossades mot det hårda golvet.  Salvan spreds ut över golvet och doften av enbär fyllde rummet. Mormor kom inrusande och hennes ögon blixtrade av ilska, men bara för en stund. “Den där var viktig,” muttrade hon innan hon samlade ihop resterna. Sen log hon lite snett och sa “Nu får du lära dig hur man gör en ny.”

Det blev ett av mina finaste minnen, att stå bredvid henne och röra om i grytan, medan hon förklarade varje ingrediens och dess kraft. Mormors värld var fylld av naturens magi och i de stunderna så kändes det som om hon delade denna värld med mig.

Nästa inlägg kommer handla om olika krämer och örtblandningar och användningsområde.

 

Shamanernas syn på änglar

Shamanernas syn på änglar

Shamaner ser världen som en plats full av energi och andliga varelser och deras uppfattning om änglar kan variera beroende av tradition och kultur. Många shamaner betraktar dessa varelser som kraftfulla, högfrekventa energier som fungerar som guider och beskyddare. Änglar ses ofta som ljusvarelser som hjälper människor att navigera genom svåra tider och öppna hjärtat för kärlek och förståelse.

Ärkeänglar, som Mikael och Rafael med flera, uppfattas som mäktiga väsen med specifika uppgifter exempelvis skydd eller healing. För en shaman kan de fungera som mäktiga allierade under ceremonier, särskilt när det gäller att skydda energifältet.

Shamaner förstår ofta änglar på sitt eget sätt, bortom religiösa ramar. De ser dem som universella krafter som kan hjälpa människan att förena sig med moder jord och kosmos. Genom trumresor eller meditation söker shamaner kontakt med dessa varelser för att få insikter och vägledning. Änglarna blir då en del av den större spirituella väv där alla energier är sammanlänkade.

Min resa med shamantrumman

Min resa med shamantrumman

Det är något magiskt med att hålla min egen gjorda shamantrumma för första gången. Jag känner mig nästan som en inkräktare i en uråldrig tradition, osäker på vart jag skall börja. Trumman är vacker med sina symboliska mönster, men när jag slår den första gången låter det… fel. Jag slår för hårt, för mjukt eller helt utan rytm. Det känns som om trumman retas med mig, som om den säger “kom igen, du kan bättre.”

Jag försöker ansluta mig till dess energi, andas djupt och låta händerna röra sig naturligt. Men min tafatthet är påtaglig, jag tänker för mycket och försöker kontrollera det som borde vara fritt. Ändå finns det en gnist av förståelse i dessa ögonblick. När jag slutar kämpa och bara låter ljudet flöda börjar trumman tala tillbaka, som om den långsamt accepterar mig.

Även om jag är långt ifrån en mästare har jag insett att trumman inte kräver perfektion, utan närvaro.  Den lär mig tålamod, tillit och att ibland bara släppa taget. Det är inte lätt, men kanske är det precis det som är meningen. En resa mot att lära känna både trumman och mig själv.

Att arbeta med energier och kontakten med guiderna

Att arbeta med energier och kontakten med guiderna

Att jobba med energier är en av de gåvor jag föddes med och något som gett mig en djupare förståelse för de osynliga krafter som finns omkring oss. Energi är alltid närvarande och finns i allt, från våra tankar och känslor till objekten och platserna omkring oss. Att kunna känna, tolka och påverka dessa energier är en konst som har sina rötter i både intuition och träning och för mig har det varit ett ovärderligt verktyg för att förstå både mig själv och andra.

En viktig del i att arbeta med energier är att etablera en kontakt med guider och andra högre väsen. Våra guider är här för att vägleda och stötta oss på våran livsväg, men kontakten kräver en öppenhet och ett förtroende för den inre visdom vi alla har tillgång till. Genom meditation, närvaro och genom att lyssna medvetet har jag hittat mitt sätt att öppna upp för deras närvaro och deras budskap.

Att kommunicera med guiderna handlar inte bara om att söka svar, utan också om att hitta ett samarbete där vi lär oss att lyssna på universums ohörbara viskningar. För den som är villig att utforska energierna och lyssna på guiderna finns en hel värld full av insikter och stöd att fånga in, ett liv i djupare kontakt med både sig själv och de krafter som omger oss.

De fem viktigaste föremålen en shaman alltid bär med sig

De fem viktigaste föremålen en shaman alltid bär med sig

En shaman har en stark koppling till både naturen och andevärlden och använder olika föremål som hjälpmedel i sitt arbete. Dessa verktyg är både praktiska och spirituella och de har alla en specifik betydelse. Här är några föremål som en shaman alltid här med sig.

  1. TRUMMA ELLER SKALLRA: Trumman/skallran är shamanens röst och hjärtslag, ett instrument som hjälper till att skapa kontakt med andevärlden. Genom rytmen kan shamanen gå in i djup meditation och resa till andra dimensioner.
  2. KRISTALLER OCH STENAR: Dessa är utvalda efter sina specifika energier, som kan stödja healing, skydd och jordning. De används för att förstärka intentioner och för att balansera energier.
  3. ÖRTPÅSE: En samling örter, exempelvis salvia, lavendel och ceder, den är viktig för rening och beskydd. Örterna bränns för att rena energi eller för att förbereda ett utrymme för ceremonier.
  4. FJÄDER: Fjädrar används för att sprida röken vid rening och för att representera kontakt med luft och ande. Fjädern symboliserar också vägledning och beskydd.
  • AMULETT ELLER TALISMAN: Detta föremål är ofta personligt och bärs för skydd och kraft. Amuletten hjälper shamanen att hålla fokus och fungerar också som en symbol för deras koppling till andevärlden.

Dessa föremål är både praktiska och spirituella verktyg som gör det möjligt för shamanen att skapa och bevara magiska utrymmen för sitt arbete.

Tre lärdomar som följer med mig än idag

Tre lärdomar som följer med mig än idag

Ni kanske är trötta på min mormor, men här kommer det lite till.

Min mormor var, som ni alla vet vid det här laget en samisk shaman med en visdom rotad i naturen och traditionerna och det är något som har präglat mig starkt. Som barn följde jag henne när hon plockade örter, utförde ritualer och samtalade med naturens andeväsen. Hon hade en närvaro som fångade allt omkring henne och tre av hennes lärdomar bär jag med mig än idag.

Först lärde hon mig att respektera naturen som en levande, besjälad kraft. Hon sa att allt i naturen har en helt egen ande. Denna respekt har gett mig en djupare förankring i världen och en känsla av samhörighet.

Det andra hon lärde mig var att lyssna till tystnaden. För genom tystnaden menade hon att vi kan höra våra egna inre röster och naturens vägledning. Än idag söker jag lugn och tystnad när livet känns hektiskt.

Slutligen förmedlade hon kraften i att vara sig själv, att våga stå i sin egen sanning. Hon levde stolt med sitt arv och det inspirerar mig att vara den jag är och att vara stolt över mina rötter. Dessa tre lärdomar har format mig och kommer alltid förbli min kompass.