SCHAMANSK SPÅDOM – MEDIUM STOCKHOLM – Lärorik medial resa tillsammans med medium Stockholm

Ostara, vårens återkomst och mormors visdom

March 25, 2025Ylva

Ostara är den andra sabbaten i årshjulet, firad vid vårdagjämningen när dag och natt är i perfekt balans. Det är en tid då ljuset äntligen tar över mörkret, naturen vaknar till liv och fröna vi sått, både fysiskt och symboliskt, börjar gro. Det är en sabbat för tillväxt, balans och nya möjligheter.

I Wiccansk tradition hedrar vi Ostara med frön, blommor, ägg och ceremonier som fokuserar på förnyelse och fertilitet. Vi firar livets cirkel, skaparkraften och den energi som nu strömmar genom jorden. Det är en perfekt tid att manifestera våra drömmar, att sätta intentioner och att välkomna den spirande kraften i oss själva.

Min mormor, som levde nära naturen och dess skiftningar, firade kanske inte Ostara på ett uttalat sätt, men hon kände dess kraft. Jag minns hur hon alltid sa att “nu vaknar jorden igen” när snön smälte och de första späda bladen slog ut. Hon samlade vårens örter med varsam hand, torkade dem inför kommande behov och såg alltid till att ge tillbaka till jorden det hon tagit. För henne var våren en påminnelse om att livet alltid återvänder, att vi alltid får en ny chans.

Jag kan inte låta bli att tänka att hennes sätt att leva var Ostara i sin renaste form, att hedra det som spirar, att vårda det nya och att ha tillit till att det vi sår med kärlek kommer att bära frukt.

Så när Ostara nalkas, oavsett om du firar med en ritual, planterar frön eller bara tar en promenad i vårsolen, ta ett ögonblick att känna in balansen i världen omkring dig. För nu är tiden att börja om, att sträcka sig mot ljuset och låta ditt inre blomstra.

Imbolc, ljusets första viskning och mormors visdom

March 23, 2025Ylva

Imbolc är den första av årets åtta sabbater i det Wiccanska årshjulet. Den infaller kring den första och andra februari, när vintern fortfarande håller landskapet i sitt grepp, men när ljuset börjar återvända och jorden så smått vaknar ur sin vila. Det är en högtid för rening, nystart och hopp, en påminnelse om att något nytt alltid spirar, även mitt i det som verkar stilla och kallt.

Imbolc bär i sig fröet till våren, även om det ännu ligger dolt under jord. Det är en tid att rensa ut det gamla, både i våra hem och i våra hjärtan och ge plats för det som vill gro.

När jag tänker på Imbolc, tänker jag ofta på min mormor. Hon var ingen som följde sabbaterna i ord, men hennes liv andades samma rytm. Runt den här tiden på året brukade hon gå ut i sin lilla bod och börja sortera. Gamla glasburkar, urblekta lappar, torkade örter. Hon gick med händerna i jorden redan innan tjälen släppt, mumlade för sig själv och lyssnade på vinden. Hon sa att man måste känna efter vad som är på väg att födas inte bara i naturen, utan i sig själv.

Mormor brukade tända ett ljus varje morgon i februari och säga att man inte ska vara rädd för förändring när ljuset är på väg. Hon tog det som en personlig skyldighet att sopa rent i sin stuga och rensa bland sina tankar. “Man kan inte bära gamla grubblerier in i det nya året”, sa hon. ” Då växer de in i fröna.”

Så Imbolc är för mig både en uråldrig sabbat och en levd erfarenhet. Det är gudinnan Brigid som vakar, men också mormor som står i snön med bara händer och känner på vinden. Det är minnet av att varje liten eld vi tänder, varje tanke vi renar, varje sak vi släpper taget om, det är början på något större.

Kanske behöver du inte tända ett helt altare eller lära dig gamla ritualer. Kanske räcker det att du idag tänder ett ljus och frågar dig själv. Vad är på väg att gro i mig? Vad vill jag ge plats till? Sen lyssnar du, precis som mormor gjorde.

Wiccans årshjul, ett heligt kretslopp av liv, ljus och mörker

March 18, 2025Ylva

Årshjulet i Wiccansk tradition är så mycket mer än bara högtider, det är en levande cykel, en viskning från naturens själ, som för oss genom årets alla skiften. Åtta sabbater, Fyra solhögtider och fyra eldfester, väver samman jordens andning, ljusets rörelse och mörkrets vila.

När jag första gången stiftade bekantskap med wiccans årshjul, var det som att något inom mig mindes. Som om min själ redan vandrat dessa vägar förr och kanske hade den det. Mormor brukade tala om årstidernas viskningar, om hur varje tid bär sin magi, sin lärdom, sin läkande rytm. Hon kanske inte kallade det för sabbater, men hon levde i takt med det.

Årshjulets åtta sabbater:

Imbolc: I början av februari tänds det första ljuset i mörkret. Det är Brighids eld, inspirationens och reningens tid. En tid att så drömmar i inre jord.

Ostara: Vårdagjämningen då ljus och mörker är i balans. Naturen vaknar och livskraften spirar. Här föds hoppet.

Beltane: 1 maj firas eld, passion och fruktbarhet. En tid för att ge kraft åt det man vill väcka till liv. Portar till den andra världen sägs stå öppna.

Litha: Sommarsolståndet när solen står som högst. Här firas överflöd, glädje och tacksamhet. Men också en första viskning om att mörkret återvänder.

Lammas/Lughnasadh: I början av augusti samlar vi den första skörden. Tacksamhet, arbete och förberedelse. En påminnelse om att vi måste ge för att få.

Mabon: Vid höstdagjämningen åter balanseras ljus och mörker, naturen börjar dra sig tillbaka. En tid för reflektion, för att samla kraft.

Samhain: 31 oktober är årets nyår i Wicca. Slöjan mellan världarna är tunn, vi hedrar de döda, lyssnar till viskningarna från andra sidan. En helig tystnad i mörkret.

Yule: Vintersolståndet, årets längsta natt. Men mitt i mörkret föds ljuset på nytt. Vi tänder ljus, firar nytt hopp och drar oss inåt.

Att följa årshjulet är att återknyta till jorden, till tiden bortom klockan. Det är att känna hur vårt inre liv speglas i naturens rytm. För varje sabbat får vi en chans att släppa, växa, ta emot eller vila.

Jag tycker om att tänka att vi inte bara lever året, vi dansar det. Tillsammans med elementen, med våra förfäder, med ljuset och mörkrets kraft. Precis som mormor visste, blir det där vi hittar hem, i hjulets eviga snurrande.

När mormor blev arg och skyddade det goda

March 16, 2025Ylva

Det var inte ofta min mormor blev arg. Hon hade en lugn värdighet över sig, ett sätt att se igenom både människor och situationer utan att döma. Men det fanns ett undantag, när någon ville någon annan illa.

Jag minns det så tydligt. Vi satt i hennes kök, det luktade kvanne och torkad ljung och jag hade precis berättat om någon som försökt såra en vän till mig. Hon tystnade. Hennes ögon smalnade av och rösten blev låg och stadig. Det var som att något gammalt vaknade i henne.

“Den som medvetet försöker sänka en annan själ,” sa hon, “rör vid kraft de inte förstår och kraft svarar alltid.”

Mormor trodde inte på att hämnas, men hon trodde på beskydd, på att ljuset alltid stiger upp och formar en vägg runt dem som behöver det. När någon försökte skada oskyldiga medvetet, brukade hon ta fram sina örter, lägga händerna över ett litet tygpaket och viska något på det språk jag ännu inte förstått fullt ut. Sedan gick hon ut till en särskild plats i skogen, där vresbokarna bildade en cirkel och bad för rättvisa. Inte straff, utan rättvisa.

Den dagen hon blev arg var det som att hela rummet ändrade energi. Det var inte ilska som skrek, det var en urkraft som reste sig. Hon sade: “Ondska är svaghet som fått för mycket utrymme. Den måste stängas av med styrka. Men styrkan ska alltid komma ur kärlek.”

Det lärde jag mig där och då. Att ilska i sin renaste form inte är hat, det är beskydd. Det är mod. Det är att sätta ned foten när någon försöker krossa det mjuka, det sköra, det sanna.

Mormor lärde mig att man inte alltid kan vända andra kinden till. Ibland måste man stå upp, med hela sitt väsen och säga: “Här går gränsen. Här skyddar vi ljuset.”

Jag vet att hon vakar än varje gång någon försöker släcka en annans glöd, då blåser hennes kraft genom vinden, viskar genom träden och påminner oss: “Det goda måste också vara starkt och ibland säga ifrån,”

Den nionde dimensionen, där allting förenas i ett

March 13, 2025Ylva

När vi närmar oss den nionde dimensionen rör vi oss bortom de gränser som sinnet kan greppa helt. Här är vi inte längre enskilda varelser som söker, längtar eller lär. Här är vi ett med alltet, med varje andetag, varje tanke, varje själ i rörelse. Det är inte längre en plats för utveckling, det är en plats för fullständig samklang.

I tidigare dimensioner handlar det mycket om vägledning, förädling, förståelse och healing. Men i den nionde dimensionen stiger vi in i det heliga flödet av skapelsen själv. Denna dimension bär en energi som inte längre skiljer mellan du och jag, mörker och ljus, början och slut. Det är som att komma hem till en stilla medvetenhet där allt bara är, i sin högsta vibration.

För mig personligen och med min mormors gamla visdom ekande i hjärtat, påminner detta tillstånd om de stunder då tiden stannade. När vi satt tysta under vresbokarna och vinden berättade sina gamla sagor. är örterna lades i hennes hand som om de själva visste varför de var där. Det var som om hon redan rörde vid denna dimension, med sina fötter djupt rotade i jorden och sin själ högt bland stjärnorna.

Den nionde dimensionen är inte något man skyndar sig till. Det är inte ett mål man kämpar sig till. Det är en påminnelse om att allt vi söker redan finns inom oss och att vår egen inre sanning, hur enkel eller mystisk den än verkar, alltid pekar hemåt.

Här finns ingen rädsla, ingen kamp, ingen längtan kvar. bara ett djupt, levande vetande att vi är en del av något större, något som älskar oss, formar oss och minns oss, även när vi själva glömmer.

Så när du blundar nästa gång och känner vinden mot din hud, fråga inte vad du skall bli, utan lyssna bara. Kanske hör du ett viskande eko från den nionde dimensionen som lyder “du är redan allt.”

Den åttonde dimensionen, där skapandet föds ur själens djupaste visdom

March 9, 2025Ylva

Det är när vi börjar vandra in i den åttonde dimensionens fält som vi på riktigt börjar förstå vilken otrolig skaparkraft vi bär inom oss. Här handlar det inte längre om det vi vill manifestera för vårt eget bästa, utan om att vi börjar skapa utifrån själens syfte och den kollektiva viljan. Det är ett rum där intention, ansvar och högre medvetenhet flätas samman till ett. Den åttonde dimensionen är porten till det kosmiska biblioteket, där själens arkiv vilar och viskar fram våra djupaste uppdrag, inte bara för det här livet, utan för hela vår resa genom tid och rum.

Här börjar vi förstå att allt vi gör, allt vi tänker, allt vi säger, är skapande. Våra ord vibrerar, våra tankar formar, vår energi rör om i flödet. I åttonde dimensionen kan vi därför inte längre gömma oss bakom omedvetna val. Det som inte är i linje med kärlek, faller snart bort. Det som inte bär sanning, löses upp. Allt som kommer härifrån måste bära hjärtats rena ljus, annars stannar det i steget.

Min mormor brukade säga att “när man börjar drömma större än sig själv, då har man börjat minnas varför man kom hit.” Hon sa också att vissa drömmar inte kommer från hjärnan, utan från evigheten. Jag förstod det först långt senare när jag själv började känna igen vibrationerna från det som inte bara var mina tankar, utan något mycket större som ville födas genom mig.

Att nå åttonde dimensionen handlar inte om att lämna kroppen, tvärtom, det handlar om att kliva in i kroppen ännu mer, men med den kosmiska visdomen aktiv. Det är där magin bor. När vi förstår att vi är kanaler för något mycket större, men ändå helt ansvariga för hur vi bär det.

Du som arbetar med ljus, med energi, med din egen utveckling, kanske har du känt den här vibrationen ibland. Den där känslan av att vara helt i linje med något du inte riktigt kan sätta ord på. Den där tystnaden som plötsligt känns som musik. Den där tanken som inte är din, men ändå så välbekant.

Det är åttonde dimensionen som viskar och din själ som svarar. Du är en skapare och din själ vet precis vad den gör.

Den sjunde dimensionen, porten till den gudomliga visdomen

March 6, 2025Ylva

När vi når den sjunde dimensionen, kliver vi in i sfär där all separation upplöses. Här existerar inte längre de individuella själarna på samma sätt som i de lägre dimensionerna. Istället är vi en del av en enhetlig, flödande energi där all kunskap och sanning är samlad. Detta är en plats bortom dualitet, där ljus och mörker inte längre står i kontrast till varandra, utan smälter samman till en enda helhet.

Min mormor talade ofta om att vi som människor bara får glimtar av denna dimension. Genom meditation, djupgående energiarbete och fullständig acceptans av vår själsresa kan vi stundvis röra vid den gudomliga visdomen som den sjunde dimensionen bär. Hon sa att de som vandrat långt på den spirituella vägen ibland kan få uppleva denna energi i drömmar, i starka visioner eller i ett tillstånd av total frid.

I denna dimension finns inga begränsningar, tid, rum och form är obetydliga. Det är här själar som lämnat jordelivet men som är redo att ta sig bortom återfödelsens cykel finner sin boning. Det är också här ifrån vägledare och uppstigna mästare förmedlar sin kunskap till dem som är redo att ta emot den.

För oss som fortfarande lever i den fysiska världen är nyckeln till att närma oss den sjunde dimensionen att släppa taget om rädslor och gamla föreställningar. När vi ser oss själva som en del av alltet och tillåter oss att flöda fritt med universums energi, öppnas portarna till djupare förståelse.

Att sträva mot den sjunde dimensionen handlar inte om att lämna det jordiska bakom sig, utan om att blanda in dess visdom i vårt dagliga liv.

Den sjätte dimensionen, när kunskap blir till visdom

March 2, 2025Ylva

När vi talar om de högre dimensionerna inom det spirituella, når vi vid den sjätte dimensionen en plats av ren kunskap och djup förståelse. Det är här som vi börjar se de större mönstren i universum och insikten om att allt hänger ihop blir tydligare än någonsin.

Min mormor brukade säga att “kunskap är något du samlar, men visdom är något du lever.” Den sjätte dimensionen är just det, steget där vi går från att bara veta till att verkligen förstå.

Vad är den sjätte dimensionen?

Den sjätte dimensionen är en plats av universell kunskap, där vi kan få tillgång till information som sträcker sig bortom tid och rum. Det sägs att det är här själarna kan se sina liv i en större kontext, där livets händelser inte längre känns slumpmässiga, utan istället som en del av en större plan.

Här finns också förlåtelsen för andra dimensioner, för parallella verkligheter och möjligheten att skifta mellan olika tidslinjer. Den som når den sjätte dimensionens medvetande ser hur allt hänger samman, hur varje val påverkar helheten och hur energin vi ger ut formar våra upplevelser.

Insikt bortom logik

I den tredje dimensionen använder vi logik och anals för att förstå världen. I den sjätte dimensionen använder vi inte vetskap. Här finns inga tvivel, bara klarhet. Du kanske har upplevt ögonblick där du bara vet något, utan att kunna förklara hur, det är en glimt av den sjätte dimensionens energi.

Det är också här vi kan få tillgång till information från Akashkrönikana, den universella databanken av all kunskap och alla själsliga erfarenheter. Mormor trodde att de vise inom hennes tradition kunde öppna en dörr till denna kunskap genom ceremonier och kontakt med sina förfäder.

Att nå den sjätte dimensionen energi

Lyssna till din inre röst: Börja lita på din intuition mer än på yttre bekräftelse. Ofta har vi redan svaren inom oss.
Sök helheten: När något händer, försök att se det från ett högre perspektiv. Vad försöker universum visa dig?
Släpp begränsande tankar: Försök att inte låsa dig vid en enda sanning, var öppen för att fler perspektiv kan existera samtidigt.

Vad händer när vi når hit?

Vi ser mönster som vi tidigare missat, vi förstår varför vissa saker händer och vi kan lättare vägledas av vårt högre jag. Men det innebär också att vi får ett större ansvar, kunskap utan handling är ingenting. När vi vet bättre så måste vi också göra bättre.

Min mormor brukade le när jag ställde tusen frågor om hur världen fungerade. Hon svarade aldrig rakt ut, utan sa alltid, ” När du är redo att förstå, kommer du att veta.”

Denna dimensions hemlighet är att: Visdom kommer till den som är redo att ta emot den.

Den femte dimensionen, när hjärtat leder vägen

February 26, 2025Ylva

Min mormor brukade säga att världen vi ser är bara en skärva av det som verkligen finns. Hon pratade om hur energierna omkring oss formar både vår inre och yttre verklighet och hur den sanna magin ligger i att lyssna, känna och låta hjärtat leda. Hon talade om en plats bortom tid och form, en dimension där allt är förankrat i kärlekens energi, den femte dimensionen.

Att stiga in i den femte dimensionen

Den femte dimensionen är steget bort från dualitetens kamp, från rätt och fel och svart och vitt. Här är allt en enhet. Vi lämnar de tyngre energierna av rädsla och begränsning bakom oss och kliver in i en högre medvetenhet där vi förstår att vi skapar vår egen verklighet genom våra tankar och känslor.

Mormor brukade sitta vid sitt altare, tända en ljuslåga och låta lågans rörelse berätta för henne om energierna omkring oss. “Lågan dansar aldrig ensam”, sa hon, “den dansar med vinden, med syret, med ljuset och mörkret. Så fungerar också vi, vi är aldrig ensamma, vi är alltid sammanlänkade med något större.”

Hur vet du att du rör dig mot den femte dimensionen?

Ditt hjärta vägleder dig mer än ditt sinne: Du börjar lita på din inre röst och släpper rädslan för att göra fel val.
Du känner större medkänsla: Du dömer mindre och förstår mer, både dig själv och andra.
Synkroniseringar sker oftare: Saker och människor dyker upp precis när du behöver dem, som om universum talar till dig.
Du släpper kontrollen och litar på flödet: Istället för att kämpa emot livets förändringar, låter du dem ske med tillit.
Du ser världen genom energi snarare än form: Du känner av vibrationer, du förstår att allt är sammanlänkat och att kärlek är den starkaste kraften.

Mormors visdom om den femte dimensionen

Mormor brukade le när hon talade om detta. ” Människan tror att hon måste förstå allting med sitt huvud”, sa hon, “men den som lyssnar med sitt hjärta hör det som huvudet aldrig kan greppa.”

Ibland när jag arbetar i energier, känner jag den där mjuka, nästan silkeslena vibrationen av den femte dimensionens närvaro. Det är då jag vet att jag är i flödet, att jag inte längre försöker styra, utan bara låter mig vara en del av något större. Denna dimension är inte en plats du reser till, det är en medvetenhet du vaknar upp till och när du väl gör det, finns det ingen väg tillbaka. Bara framåt, med hjärtat som kompass.

Fjärde dimensionen, där tid och rum smälter samman

February 23, 2025Ylva

Min mormor brukade säga att tiden är ingen rak linje, utan en levande andning som rör sig fram och tillbaka beroende på vårt medvetande. När jag började utforska den fjärde dimensionen insåg jag vad hon menade. Här handlar det inte längre om det fasta och konkreta som i vår tredimensionella värld, utan om energins rörelse genom tid och rum.

I den fjärde dimensionen smälter det förflutna, nuet och framtiden samman. Det är här vi kan få till oss syner från det som varit eller det som kommer. Intuitionen förstärks och vi kan lättare känna av andras tankar och känslor. Det är en plats där själen rör sig fritt och där vi kan få kontakt med högre vägledning.

Mormor arbetade mycket med att förstå hur tiden kunde böjas. Hon skrev i sin bok om stunder då hon känt att hon redan levt en händelse innan den inträffat och hur hon i drömmar färdats till ögonblick som inte var hennes egna. Hon trodde att den fjärde dimensionen var porten mellan den fysiska världen och de högre planen och att när vi väl lär oss att lyssna till den, kan vi börja förstå vårt liv på en djupare nivå.

När vi öppnar oss för den fjärde dimensionen kan vi börja se våra livsmönster tydligare, vi kan arbeta med vårt karma och förstå varför vissa människor och situationer kommer tillbaka. Men vi kan också fastna i den om vi håller för hårt i det förflutna eller oroar oss för framtiden.

Min mormor lärde mig att när man känner sig vilse i tidens flöde, ska man ta ett djupt andetag och återvända till nuet. För även om den fjärde dimensionen ger oss förståelse, är det här och nu som vi har kraften att förändra vårt öde.