Första Dimensionen: Grunden för allt levande

Första Dimensionen: Grunden för allt levande

Den första dimensionen är jordens röst, det fasta, stabila och orubbliga. Det är här mineraler, kristaller och stenarnas uråldriga visdom existerar. Allt är stilla men pulserande på en subtil nivå, som om jorden andas i långsam takt. Det är från denna dimension som livet tar sin första form och där vi kan finna en djup förankring om vi lyssnar noga.

Min mormor brukade tala om stenarnas minnen. Hon sa att stora stenar och berg bar berättelser från tidens begynnelse, att de var väktare av visdom vi ännu inte förstår fullt ut. Jag minns särskilt en gång när hon tog mig till en rund, mossbeklädd sten ute på fjället. “Den här stenen har sett fler soluppgångar än någon av oss någonsin kommer göra,” sa hon medan hon lade sin hand på den med vördnad. “Lyssna och du kanske hör dess historia.”

I energiarbetet är den första dimensionen en påminnelse om vikten av att vara jordad. Precis som ett träd inte kan stå högt utan starka rötter, kan vi inte sträcka oss mot högre medvetande om vi inte är förankrade i det fysiska. Mormor visste det och lärde mig enkla ritualer för att få kontakt med jordens energi, att stå barfota på marken och andas in jorden, eller att hålla en sten i handen och känna dess uråldriga stabilitet.

När vi känner oss splittrade eller vilsna kan vi alltid vända oss till den första dimensionen för att hitta tillbaka till grunden. Placera en sten eller en kristall i din hand, sänk axlarna och känn hur tyngden för dig tillbaka till nuet. Där börjar all magi, precis som mormor sa.

Att bära ljuset i mörka tider

Att bära ljuset i mörka tider

När klimatet i vårt land blir tufft och orden runt oss är hårda, söker jag tröst och styrka i min mormors gamla bok. Den är fylld med visdom och magi, som ett ljus i mörkret. Bladen bär hennes handskrivna ord, doftande av tidens gång och minnen från hennes ceremonier under den vida himlen.

I en värld där tempot är högt och osäkerheten ständigt viskar i vinden, påminner mormors bok mig om något enkelt men kraft fullt och det är att ljuset bor alltid inom oss. När jag bläddrar bland hennes anteckningar om örter, energiarbete och naturens rörelse cirklar känner jag hennes närvaro. Hennes ord påminner mig om att varje storm passerar, att mörker bara är en övergång till nytt ljus.

Genom hennes bok bär jag ljuset vidare, inte bara för mig själv, utan till de som kommer till mig för vägledning och tröst. Den lär mig att möta världen med en öppen famn, även när kylan biter och orden sårar.

Vi har alla våra sätt att hitta styrka när livet känns tungt. Mitt är att bära vidare ljuset från generationer innan mig och kanske, precis som mormor gjorde för mig, kan jag tända en gnista hos någon annan. Låt oss inte glömma att ljuset alltid finns, även när vi måste leta lite längre för att hitta det.

Magin kommer till dig, det är upp till dig att ta emot den

Magin kommer till dig, det är upp till dig att ta emot den

Min mormor brukade säga att magin alltid finns runt oss. Den söker inte uppmärksamhet, men den knackar på vår dörr när vi minst anar det. Frågan är bara om vi vågar öppna och ta emot den. Jag tror på det hon sa, för jag har upplevt det själv, gång på gång.

Magin kommer till oss på olika sätt, ofta subtilt och utan att vi först förstår dess betydelse. Den kan vara en viskning i vinden, ett oväntat möte eller en känsla som plötsligt tar plats i ditt hjärta. Men hur vet man att magin står där och väntar på att bli mottagen? Här är några tecken som jag själv märkt:

Synkroniseringar: När saker faller på plats på ett sätt som känns för bra för att vara en slump. Du kanske tänker på någon och den hör av sig samma dag.

Återkommande symboler: Det kan vara en specifik siffra, ett djur du ser ofta, eller en färg som brukar följa dig vart du än går.

Starka drömmar: Drömmar som känns mer som budskap än en slumpmässig mix av tankar. De kan ge dig vägledning eller klarhet i något du funderat på.

Oförklarlig energi: Du känner plötsligt en varm, lugn känsla eller en pirrande energi i kroppen utan yttre påverkan.

Att ta emot magin handlar om att vara närvarande och lyhörd. Min mormor lärde mig att det kräver mod att säga ja till det oväntade och till det som inte alltid kan förklaras.

Så när magin knackar på, väga öppna dörren. Den kan komma med nya möjligheter, insikter eller bara en påminnelse om att livet är lite större och vackrare än vi ibland tror.

Mormors magiska följeslagare

Mormors magiska följeslagare

Min mormor var inte bara en samisk shaman med visdom långt utöver det vanliga, hon levde också i djup samklang med naturen och dess varelser. Vid hennes sida fanns tre följeslagare som gjorde hennes värld ännu mer förtrollande: en räv, en ormvråk och en liten sparv.

Räven, med sin eldiga päls och kloka blick, var både en vägvisare och en beskyddare. Den dök alltid upp när mormor behövde klarhet i svåra beslut. Hon brukade säga att räven visade henne de osynliga stigar som andra aldrig skulle hitta. Rävens närvaro lärde henne att tänka snabbt men också att vara lyhörd för omgivningen.

Ormvråken svävade majestätiskt ovanför henne som en symbol för insikt och högre perspektiv. Mormor berättade ofta hur fågeln visade sig på himlen när hon behövde få en blick bortom nuet, en påminnelse om att saker och ting ofta faller på plats om man bara ser dem från ovan. Ormvråken bar med sig budskap från vinden och världen långt bortom horisonten.

Men det var den lilla sparven som berörde mitt hjärta mest. Trots sin obetydliga storlek fanns det något oändligt kraftfullt i dess närvaro. Sparven lärde mormor, och oss andra, att det inte är storleken eller styrkan som spelar roll, utan hjärtat och modet.

Tillsammans representerade dessa tre följeslagare naturens mångfacetterade visdom, list, insikt och ödmjukhet. Mormors liv var fyllt av deras energier och de följde henne i både den fysiska och andliga världen.

Jag bär med mig hennes lärdomar om att alltid se värdet i alla varelser, stora som små. Rävens list, ormvråkens klarsyn och sparvens mod påminner mig dagligen om den starka koppling vi har till naturen och de budskap som bara väntar på att bli hörda.

Älvornas dimma: en magisk port till en annan värld

Älvornas dimma: en magisk port till en annan värld

Det sägs att när dimman sveper in över ängar och skogar, särskilt i gryningen eller skymningen, är det älvornas dimma som omfamnar världen. Det är en förtrollande tanke som har lockat mig sedan jag var barn. Älvornas dimma är inte bara en slöja av fukt i luften, det är en bro till något bortom det synliga, en plats där naturens magi och mystik blir påtaglig.

Min utforskning av älvornas dimma har blivit en del av mitt andliga arbete. Det börjar alltid med att jag öppnar mina sinnen och min intuition. När dimman ligger tät, går jag ut i naturen, ofta barfota, för att känna kontakten med marken. Jag vet att älvornas energi är som en viskning, mjuk och flyktig och det krävs stillhet för att höra deras budskap.

I dimman har jag känt en speciell närvaro, nästan som om luften vibrerar av liv. Det är i de stunderna jag försöker fånga de subtila energierna som älvorna bär med sig. Genom meditation eller små ritualer, som att offra en liten blomma eller en droppe honung, visar jag respekt för deras värld. Ibland kan jag se glimtar i periferin, som små ljus eller rörelser, vilket känns som jag får en glimt av deras dans.

Älvornas dimma lär mig om tålamod, tillit och vördnad för naturens krafter. Det är en påminnelse om att vi delar världen med andra energier och varelser som vi bara kan uppleva när vi öppnar våra hjärtan och sinnen. Nästa gång dimman sveper in, stanna upp, andas och låt älvornas magi tala till dig. Kanske väntar en värld du aldrig tidigare sett.

Respekt för stenarna: världarnas väktare

Respekt för stenarna: världarnas väktare

Stenar har alltid burit en särskild kraft. De är jordens uråldriga visdomsbärare, formade under miljontals år och laddade med energi från jordens djupaste lager. Men det är inte bara deras historia som gör dem så speciella, många stenar, särskilt de större stenarna och bergen fungerar som portar eller bryggor mellan två världar. De står där, orubbliga, med en fot i den fysiska världen och en i den andliga.

Att visa respekt för stenar är en självklarhet för den som lever med vetskap om deras roll i universum. En sten är inte bara ett dött föremål, den bär liv, minnen och energi. Shamaner och andliga utövare har i årtusenden sett stenarna som väktare av kunskap. De förstår att stenar är energisamlare, som bär med sig både jordens stabilitet och andevärldens närvaro.

De större stenarna, klipporna och bergen är särskilt kraftfulla. Dessa monument i naturen är ofta laddade med spirituell energi och fungerar som platser där slöjan mellan världarna är tunn. Många som sätter sig på en sten eller lutar sig mot en bergvägg har känt en stillhet, en koppling och ibland fått visioner eller svar på frågor de burit med sig. Det är inte ovanligt att dessa större stenformationer ses som portaler där energier från både den fysiska och andliga världen möts.

Hur visar man respekt för stenarna? Det handlar inte om stora ceremonier, utan om att närma sig dem med en känsla av vördnad. När du sätter dig vid en sten, ta ett ögonblick att andas in dess energier. Tacka den för sin stabilitet och tidlöshet. Om du tar en sten från naturen, gör det med eftertanke och endast om det verkligen känns rätt. Många tror att varje sten som plockas hem bär med sig en del av platsens själ, något som både kan vara en välsignelse och ett ansvar.

Bergen med sin mäktiga närvaro, påminner oss om vår litenhet och vår storhet samtidigt. De är som broar mellan himmel och jord, där vinden bär med sig budskap från andevärlden och marken under fötterna förmedlar jordens trygghet.  Låt oss aldrig glömma att stenar är mer än naturens dekorationer. De är levande energier, fyllda av kraft och minnen. Genom att visa respekt för dem, lyssna till dem och hedra deras närvaro, får vi också tillgång till en del av den visdom de bär på.

Trädens själar: Kommunikation med naturens väktare

Trädens själar: Kommunikation med naturens väktare

Träden omkring oss är inte bara växter som pryder landskapet, de är levande varelser med egna energier, personligheter och visdom. För oss som lever med ett medvetande om naturens kraft är träden inte bara tysta åskådare till våra liv, utan också vägledare, lärare och tröstande väsen.

Varje träd har en unik energi. Björken med sin mjuka ljusa stam, är en symbol av renhet och ny början. Den erbjuder en känsla av förnyelse och hjälper oss att släppa det gamla. Ekens ståtliga och stabila väsen bär på visdom och styrka, som en fadersfigur i naturens rike. Granen med sina evigt gröna grenar, ger skydd och trygghet, särskilt när vi behöver dra oss undan från omvärldens kaos.

Att kommunicera med träd handlar om att öppna sitt sinne och sitt hjärta. Det börjar med att vi stillar oss, lyssnar och blir närvarande. När du närmar dig ett träd, börja med att placera handen mot dess stam, känn dess struktur, dess värme eller kyla och föreställ dig dess rötter som sträcker sig djupt ner i jorden. Andas djupt och låt dina tankar stillna.

Träd “talar” inte som vi gör, men deras energi kan förmedla känslor, bilder och en inre visshet. Om du söker råd kan du visualisera din fråga medan du står nära trädet och se vad som dyker upp inom dig. Ett svar kan komma i form av en känsla, en tanke eller bara en plötslig klarhet.

Vissa träd är särskilt användbara för specifika ändamål:

Ask: Perfekt för insikter och vägledning, särskilt om du står inför ett vägval.

Lönn: Stödjer dig i att släppa blockeringar och ge plats för kreativitet.

Tall: Hjälper till att stärka vår energi och kan ge skydd mot negativitet.

Pil: Tröstande vid sorg och en vän i känslomässiga stormar.

För att fördjupa din relation med träden, kan du också lämna små gåvor som tacksamhet, lite vatten, en blomma, eller bara en stunds medvetenhet och uppskattning. Träden är alltid redo att dela med sig av sin tystnad och styrka, men de uppskattar vår respekt och vårt genuina intresse.

Att lära känna trädens personligheter och kommunicera med dem är som att bygga en vänskap. Det kräver tid, närvaro och öppenhet, men belöningen är stor. När du väl känner trädens själar, inser du att du aldrig går ensam, naturens väktare finns alltid där för att stödja och vägleda.

Min mor hade sin egen väg i det mediala

Min mor hade sin egen väg i det mediala

I berättelsen om mitt liv och min andliga resa har min mormor fått en central plats. Hennes samiska shamanska visdom och starka närvaro har präglat mycket av min förståelse för det andliga. Men bakom henne fanns en annan stark och medveten kvinna, min mor. En kvinna som valde en annan väg, en som var helt och hållet hennes egen.

Min mor var också medial, men hon följde aldrig i min mormors fotspår. Medan mormor hämtade sin styrka och sina metoder från traditionella shamanska läror, gick min mor en annan väg. Hon skapade sitt eget sätt att hjälpa och vägleda människor och det gjorde hon med en energi som var unik för henne.

Vårt hem var alltid fyllt av människor. Människor som sökte råd, hopp och svar. Min mor hade en mottagning i vårt vardagsrum, en plats som alltid var laddad med något särskilt. Det var inte ovanligt att höra lågmälda samtal blandat med ljudet av hennes milda skratt och även som barn kunde jag känna att något speciellt hände där. Hon hade en förmåga att nå in till människor på ett sätt som kändes personligt och nära, som om hon kunde se rakt in i deras själ utan att döma.

Min mors sätt att arbeta var annorlunda än min mormors ceremonier och ritualer. Hon litade på sin intuition, sina känslor och en medfödd förståelse för det mänskliga psyket. Hon sa alltid att svaren finns där, om man bara vågar ställa de rätta frågorna. Med sin lugna och vänliga framtoning hjälpte hon människor att hitta de svar de redan bar på inom sig själva.

Jag har alltid beundrat hennes styrka och hennes mod att gå sin egen väg. Hon valde inte den lättaste vägen, särskilt inte i en familj där min mormors kunskaper och metoder hade en sådan stor påverkan. Men min mor visste att hennes gåva var annorlunda och hon var inte rädd för att låta den ta plats.

Det är nog först i efterhand som jag har förstått vilken påverkan min mor hade, inte bara på de hon hjälpte, utan också på mig. Genom att våga gå sin egen väg lärde hon mig att spiritualitet inte behöver följa en fast mall eller tradition. Det handlar om att hitta sin egen koppling till universum oavsett hur den ser ut.

Så när jag tänker på min mor idag, ser jag henne som en pionjär på sitt eget sätt. En kvinna som vågade tro på sina egna metoder, sin egen kraft och sitt eget ljus. Så även om min mormor får stå i centrum i mina berättelser, finns det en plats i mitt hjärta där min mor lyser lika klart, som ett exempel på mod, självständighet och medmänsklighet.

Traditionens kraft i spådom – Med rötter från min mormor

Traditionens kraft i spådom – Med rötter från min mormor

När jag arbetar med spådom, oavsett om det är tarotkort, pendel eller kristallkula, bär jag alltid med mig kraften från de traditioner som jag vuxit upp med. Det är inte bara teknikerna eller verktygen i sig som gör spådom till en så helig och kraftfull handling, utan även respekten för de gamla seder och ritualer som omger processen.

Min mormor som var en vis och erfaren samisk shaman, lärde mig tidigt vikten av att skapa rätt energi innan man blickar in i framtiden. Hon talade om att “kalla in ljuset” och öppna sitt sinne för universums viskningar. Hennes ritualer var fyllda av symbolik, som att tända en eld för att rena sinnet eller lägga en fjäder nära spåverktygen för att locka in rätt energi.

Att förbereda sig är en tradition som jag för vidare i mitt arbete. Det handlar om att skapa en helig plats, ren från störande energier och att hedra de krafter som vägleder oss. Min mormor brukade alltid säga att utan respekt för traditionen, förlorar vi kontakten med den djupare visdomen som spådom förmedlar.

En annan viktig tradition hon lärde mig är att aldrig använda spådom lättvindigt. Det är ingen underhållning, utan ett kraftfullt verktyg för vägledning. När jag sitter med en klient eller ställer frågor åt någon som söker svar, hör jag fortfarande min mormors ord i mitt hjärta “var ärlig, var ödmjuk och lita på att universum alltid vet vägen.”

Spådom handlar inte bara om att se in i framtiden, det är ett sätt att hedra de generationer av visdom som kommit före oss. Det är att hålla traditionens eld brinnande och föra dess ljus vidare, så att vi alla kan hitta rätt väg i livets labyrint.

Kärlekens stora visdom

Kärlekens stora visdom

Kärleken är en av livets största gåvor och också en av de mest komplexa energierna vi kan omfamna. Shamaner ser kärleken inte bara som en känsla utan som en urkraft, en bro mellan världar och själar. Den är både lärare och helare, en energi som kan bära oss genom de djupaste dalarna och de högsta topparna.

Min mormor brukade säga att kärlek är som vinden som rör sig genom fjällens tystnad, ibland mild och viskande, ibland stark och obeveklig, men alltid närvarande. Hon lärde mig att kärlek inte bara finns i relationer mellan människor utan också i naturen, i solen som värmer, i regnet som ger liv och i elden som både värmer och renar.

Kärleken enligt shamanismen handlar inte bara om att älska andra utan också om att älska sig själv, att se sitt eget ljus och sin egen plats i universums stora väv. Det är där man hittar visdomen att förstå att kärleken inte äger, inte kontrollerar, utan frigör. Den öppnar portar till förändring, väcker oss till liv och förbinder oss med det gudomliga.

För mormor var kärleken även ett verktyg för healing. I hennes ritualer använde hon den kraften för att hela hjärtan som brustit och själar som gått vilse. Hon lärde mig att kärleken inte alltid är lätt, men den är alltid sann.

Så när vi söker kärleken, oavsett om det är i oss själva eller i andra, är det viktigt att vi kommer ihåg dess visdom. Den lär oss att vara modiga, att vara sårbara och att alltid stå i vårt eget ljus.