Det finns blommor som bär på mer än bara skönhet. De bär på viskningar från jorden, ekon från själar och minnen som lever sig kvar genom generationer. Backsippan är en sådan blomma.
Jag minns hur min mormor brukade stanna till varje vår när vi passerade en backe där Backsipporna slog ut. Hon kallade dem själsväktare och sorgens tröst och hon brukade säga att de: “viskar till dem som lyssnar med hjärtat, inte öronen.” För henne var Backsippan helig, inte på ett kyrkligt sätt, utan på det gamla viset, det jordnära och magiska. Den var alltid hennes vårtecken, men också ett inre tecken på att något höll på att läka eller förändras.
Backsippans betydelse i den spirituella världen
Backsippan blommar tidigt på våren, ofta innan frosten riktigt gett med sig. Det gör den till en symbol för mod i det sköra, styrka i stillhet och hopp innan ljuset har återvänt fullt ut.
Spirituellt bär den på följande budskap:
- Du får vara både skör och stark på samma gång.
- Våren kommer inombords såväl som i naturen.
- Läkning sker i tysthet, även när ingen ser.
- Det är dags att släppa taget om vinterns inre tyngd.
Backsippan sägs ofta bära energin från dem som gått före, en länk mellan världarna. Därför förknippas den ibland med förfäders röster, gamla själar och visdom som vilar i blodet och benen.
Att ge bort en Backsippa och att ta emot en
Att ge bort en Backsippa är inte något man gör slentrianmässigt, den ges som en tyst välsignelse, ett tecken på att man ser någon, särskilt när de själva inte märker att de är sedda. Det är att säga: “Jag vet att du kämpar, men jag ser din styrka.”
Det passar att ges till någon som:
- är mitt i ett inre skifte
- sörjer i tysthet
- står i början av en ny fas i livet
- behöver få känna hopp, men inte press
Att få en Backsippa är att få ett kärleksbrev från universum. Det är som om jorden själv sträcker ut en hand och viskar: “Du är inte ensam. Du rör dig framåt, även om det känns som att du står still.”
Mormors förhållande till Backsippan
Mormor sa en gång till mig: “När backsippan blommar vet jag att mina systrar i anden sjunger för mig igen.” Hon brukade plocka en enda Backsippa varje år och lägga den på sitt altare. Det var hennes sätt att bjuda in sina guider, sin mor, sin mormor och alla de kvinnor som gått före henne. Hon sa att Backsippan inte ropade, den viskade och den viskade alltid det du behövde höra, aldrig det du ville höra.
För mormor var Backsippan ett andligt nyckelhål, en glimt in i själen. Hon brukade säga att om du satt tyst vid en blommande Backsippa och blundade, så kunde du få ett svar från ditt högre jag.