Att möta sin andliga guide är en av de mest stilla, men ändå kraftfullaste upplevelser man kan ha. Det är inte som i filmer, där ljuset flammar upp och något kliver fram ur dimman. Det är mycket mjukare än så. Det börjar ofta som en känsla, en värme bakom bröstbenet, en tanke som inte känns som ens egen, en närvaro som är tyst men tydlig. Guiden kommer inte för att imponera, den kommer för att hålla dig.
När man möter sin guide behöver man inte vara full lärd och perfekt, det som behövs är viljan. Guiderna talar sällan med ord, de talar i intuition och i små impulser. Man bara vet att man är på den rätta vägen.
De kan visa sig som bilder eller också i energier, men också som en personlighet som man känner igen utan att veta varför. Oavsett form är mötet alltid tryggt. Det är som att komma hem till någon man känt i en evighet, men glömt bort för en stund. Att möta sin guide är inte ett mål, det är en relation. En vänskap mellan världar som påminner dig om att du aldrig är ensam, även när livet känns som mest tyst.
