Hej vänner,
Då man tittar på spår i snön väcks både fantasi och nyfikenhet – vem har gått där, vart var de på väg? Snön ligger nog ännu ett tag och det känns som om en liten snömeditation är på sin plats innan våren för med sig takdropp och knoppar.
Sätt dej bekvämt i ett ostört rum och slut dina ögon. Känn hur du sitter varmt och skönt, och tittar ut genom ett stort ljust fönster. Det snöar utanför, och stora flingor faller mot fönstret. Känn hur din inre syn zoomar in på flingorna, hur var och en av dem blir stor och tydlig. Ingen är den andra lik. Reflektera på hur väl snön överensstämmer med våra mänskliga villkor. Ingen flinga eller människa är exakt den andra lik, men ändå är både flingor och människor del av en större helhet – snön respektive mänskligheten. Känn in dej själv. Känn vilken unik individ du är, och inse samtidigt att du är en naturlig del av mänskligheten, av den kollektiva samhörigheten det innebär att vara en del av mänskligheten.
I denna individualismens tidevarv är det viktigt att bejaka oss själva och våra unika gåvor utan att glömma bort att vi är en del av något större, som droppen för havet eller som flingan för snön.
Med ödmjukhet,
Elisa