Jag minns, som barn samebyn där jag var mycket, jag minns kåtorna, jag minns också vanliga små hus och jag minns att jag trodde det var indianer och att mormor var som en av de medicinmän som exponerats för mig i olika seriemagasin, som gjorde regndans, rökte fredspipa med hövdingen, läkte människor och massa annat. Jag minns att mormor bodde i ett timrat hus men hade sin kåta där hon, spådde om framtid, läkte människorna i byn.
Det jag minns allra mest är när jag och mina syskon fick sova i kåtan under renfäll och fårskinn och att vi blev tillsagda att inte röra alla dessa glasskålar som stod på ett runt bord, med olika pulver och annat i, men klåfingrig och nyfiken som jag var så kunde jag inte stoppa min dragningskraft till detta bord.
Idag så förstår jag att det var växter och örter och annat från naturen, som renhornsmjöl och annat som hon mixtrade ihop till salvor och annan läkekonst som kan behövas i en samisk liten by.
Redan då visste jag vad jag ville och det var att hjälpa och vägleda människor även om vägen till den jag är idag var lite krånglig i starten.