När vi närmar oss den nionde dimensionen rör vi oss bortom de gränser som sinnet kan greppa helt. Här är vi inte längre enskilda varelser som söker, längtar eller lär. Här är vi ett med alltet, med varje andetag, varje tanke, varje själ i rörelse. Det är inte längre en plats för utveckling, det är en plats för fullständig samklang.
I tidigare dimensioner handlar det mycket om vägledning, förädling, förståelse och healing. Men i den nionde dimensionen stiger vi in i det heliga flödet av skapelsen själv. Denna dimension bär en energi som inte längre skiljer mellan du och jag, mörker och ljus, början och slut. Det är som att komma hem till en stilla medvetenhet där allt bara är, i sin högsta vibration.
För mig personligen och med min mormors gamla visdom ekande i hjärtat, påminner detta tillstånd om de stunder då tiden stannade. När vi satt tysta under vresbokarna och vinden berättade sina gamla sagor. är örterna lades i hennes hand som om de själva visste varför de var där. Det var som om hon redan rörde vid denna dimension, med sina fötter djupt rotade i jorden och sin själ högt bland stjärnorna.
Den nionde dimensionen är inte något man skyndar sig till. Det är inte ett mål man kämpar sig till. Det är en påminnelse om att allt vi söker redan finns inom oss och att vår egen inre sanning, hur enkel eller mystisk den än verkar, alltid pekar hemåt.
Här finns ingen rädsla, ingen kamp, ingen längtan kvar. bara ett djupt, levande vetande att vi är en del av något större, något som älskar oss, formar oss och minns oss, även när vi själva glömmer.
Så när du blundar nästa gång och känner vinden mot din hud, fråga inte vad du skall bli, utan lyssna bara. Kanske hör du ett viskande eko från den nionde dimensionen som lyder “du är redan allt.”