Det är när vi börjar vandra in i den åttonde dimensionens fält som vi på riktigt börjar förstå vilken otrolig skaparkraft vi bär inom oss. Här handlar det inte längre om det vi vill manifestera för vårt eget bästa, utan om att vi börjar skapa utifrån själens syfte och den kollektiva viljan. Det är ett rum där intention, ansvar och högre medvetenhet flätas samman till ett. Den åttonde dimensionen är porten till det kosmiska biblioteket, där själens arkiv vilar och viskar fram våra djupaste uppdrag, inte bara för det här livet, utan för hela vår resa genom tid och rum.
Här börjar vi förstå att allt vi gör, allt vi tänker, allt vi säger, är skapande. Våra ord vibrerar, våra tankar formar, vår energi rör om i flödet. I åttonde dimensionen kan vi därför inte längre gömma oss bakom omedvetna val. Det som inte är i linje med kärlek, faller snart bort. Det som inte bär sanning, löses upp. Allt som kommer härifrån måste bära hjärtats rena ljus, annars stannar det i steget.
Min mormor brukade säga att “när man börjar drömma större än sig själv, då har man börjat minnas varför man kom hit.” Hon sa också att vissa drömmar inte kommer från hjärnan, utan från evigheten. Jag förstod det först långt senare när jag själv började känna igen vibrationerna från det som inte bara var mina tankar, utan något mycket större som ville födas genom mig.
Att nå åttonde dimensionen handlar inte om att lämna kroppen, tvärtom, det handlar om att kliva in i kroppen ännu mer, men med den kosmiska visdomen aktiv. Det är där magin bor. När vi förstår att vi är kanaler för något mycket större, men ändå helt ansvariga för hur vi bär det.
Du som arbetar med ljus, med energi, med din egen utveckling, kanske har du känt den här vibrationen ibland. Den där känslan av att vara helt i linje med något du inte riktigt kan sätta ord på. Den där tystnaden som plötsligt känns som musik. Den där tanken som inte är din, men ändå så välbekant.
Det är åttonde dimensionen som viskar och din själ som svarar. Du är en skapare och din själ vet precis vad den gör.