Ni kanske är trötta på min mormor, men här kommer det lite till.
Min mormor var, som ni alla vet vid det här laget en samisk shaman med en visdom rotad i naturen och traditionerna och det är något som har präglat mig starkt. Som barn följde jag henne när hon plockade örter, utförde ritualer och samtalade med naturens andeväsen. Hon hade en närvaro som fångade allt omkring henne och tre av hennes lärdomar bär jag med mig än idag.
Först lärde hon mig att respektera naturen som en levande, besjälad kraft. Hon sa att allt i naturen har en helt egen ande. Denna respekt har gett mig en djupare förankring i världen och en känsla av samhörighet.
Det andra hon lärde mig var att lyssna till tystnaden. För genom tystnaden menade hon att vi kan höra våra egna inre röster och naturens vägledning. Än idag söker jag lugn och tystnad när livet känns hektiskt.
Slutligen förmedlade hon kraften i att vara sig själv, att våga stå i sin egen sanning. Hon levde stolt med sitt arv och det inspirerar mig att vara den jag är och att vara stolt över mina rötter. Dessa tre lärdomar har format mig och kommer alltid förbli min kompass.