När den gyllene augustisolen börjar sjunka något lägre på himmelen firas den första skördefesten i årshjulet, Lammas även kallad Lughnasadh. Det är en sabbat fylld av tacksamhet, reflektion och vördnad inför den första skörden. Vi hedrar moderjord som ger och vi blickar inåt och ser vad vi själva har sått, i våra liv, i våra relationer och i vår andliga utveckling.
Lammas är en gammal term som syftar på brödoffer till andar och gudar. Detta var en tid då man samlades för att fira, tävla, byta varor och be om välsignelse inför den kommande hösten. Även idag kan vi uppleva detta genom att baka vårt eget bröd, reflektera över våra framgångar och över det som vi ännu vill odla klart innan vilans tid kommer.
Min mormor, som inte kallade det Lammas eller Lughnasadh, levde ändå helt i takt med den gamla rytmen. När hon kände hur sommaren långsamt mognade mot sitt slut, började hon plocka in örter, samla bär, torka växter och tala stilla med naturen. Hon brukade säga: “Det du tackar för, kommer tillbaka till dig.” Det var hennes enkla, men kraftfulla ritual.
Istället för att offra bröd till någon gud, bakade hon en limpa till någon granne som behövde uppmuntran. Det var hennes sätt att ge tillbaka. Även om hon inte pratade om sabbater, så levde hon efter dem. Hon visste när det var dags att släppa taget om vissna tankar och när det var dags att skörda sin inre styrka.
Lammas är en påminnelse om att livet är cykliskt. Att allt vi planterar, i tankar eller handling tillslut bär frukt, om vi vårdar det. Det är en tid att vara stolt, att känna tacksamhet och att blicka framåt.