“Gnistrande frostiga med fruset ljus Vintergatans böljor sköljer stjärnor tätt som grus. En blott är min. Jag känner henne gott — mitt ödes ljus av evighet, mitt liv och min lott. ” (Karin Boye)
Stjärnornas kalla glans har fascinerat människan och väckt både fantasi och längtan sedan urminnes tider. Därför är det såklart en av de viktigaste och äldsta symbolerna som finns. Kopplingen till kristendomen är stark då det sades att en stark stjärna lyste på himlen då Jesus föddes.
En ensam stjärna på himlen symboliserar ofta klarsyn, hopp och drömmar, men också seger efter motgångar och respekt samt belöningar från dina samtida.
En stjärnklar himmel kan symbolisera ett behov av att låta våra världsliga problem vila i händerna på tron av något högre, att känna en ödmjukhet inför vår lilla plats i alltet. Ibland symboliserar den även ett svärmiskt, romantiskt förhållningssätt.
En fallande stjärna symboliserar en period då man kan förverkliga sina önskningar och drömmar, men också en varning om att högmod kan gå före fall, med en tydlig hänvisning till bibelns fallna änglar.
Pentagrammet är en variant på stjärnan med stark symbolladdning, moderna häxor använder det som en symbol för elementen, där varje udd representerar jord, vatten, luft, eld och ande. Därför är det rättvända pentagrammet ansett att vara det goda pentagrammet, då andens spets pekar uppåt, och det omvända mörkt då anden pekar neråt. Redan de gamla sumererna använde pentagramsymbolen för kungar som ansågs ha magisk kraft.
Må din lyckliga stjärna lysa upp din väg,
Beth