“När granen väl är pyntad och alla ljus är tända
– då känns det nästan magiskt,
som om vad som helst kan hända.” (Siv Andersson)
Julens symboler är många, och att titta närmare på dem passar ju fint med de tidigare inläggen om symbolik samt ger en fin övergång mot nyårets magi. Tätt följt av jultomten, julänglar, Kalle och julgröt är nog julgranen en av de saker som symboliserar julen mest.
I Sverige gjorde julgranen sitt intåg vid 1740, efter en tysk hantverkartradition från 1400 talet. Men redan innan smyckade vi hemmen med gröna kvistar och kransar. Symboliken är ett hopp om nytt liv, och med juleljusens intåg ett hopp om nytt ljus. Det ätbara pynten var ett hopp om överflöd under kommande år. Livskraften i vintergröna växter tolkades som att man hämtade hälsa till huset. Traditionen kan spåras ända till romarriket – de hade kransar av lagerbladskvistar i sina hus vid årsskiftet för ett hälsosamt och rikt kommande år.
Julänglar, julstjärnan och julkrubbor påminner om de kristna traditioner som ligger till grund för vårt moderna julfirande, om de änglakörer som sjöng för det nyfödda Jesusbarnet respektive om stallet han föddes i. De är symboler för hopp, tro, ljus och glädje.
Jultomten, hans motsats Krampus och julbocken har en mycket rik och skiftande historia, och istället för att sammanfatta rekommenderar jag följande länk för att lära sig både gammalt och nytt om dessa gestalter:
www.nordiskamuseet.se/blogg/vem-ar-jultomten-egentligen
Den röda tråden i alla julsymboler borde vara hoppet om ljusare tider, en tro på beskydd och en önskan om kärlek, välstånd och frid det kommande året. Även i våra nyare symboler som Kalle och Benjamin Syrsas sång “Ser du stjärnan…” och i mistelns varma pussar.
Hoppas julefriden funnit er i år,
Med värme
Elisa