Jag hälsar er alla
Jag hälsar er alla som förr en gång
Med ljus i min krona, med stämningsfull sång
Jag kommer när mörkast det är här i Norden
När allt syntes dött och förfruset på jorden. (Luciavers, trad.)
Att bringa ljus i mörkret, vad kan vara en vackrare uppgift oss alla människor emellan? Lucia påminner oss om att trots det yttre mörkret finns det ljus, tro och kärlek. Årets luciamorgon sändes nästan från mina gamla hemtrakter, Jukkasjärvi. Lucia sjöng då mycket vackert “Var inte rädd för mörkret”, särskilt några rader kan vara mycket viktigt att komma ihåg i dessa tider:
“Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är. Var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.”
Luciatraditionen sägs vara en katolsk tradition för att hedra Sankta Lucia, en helgonförklarad flicka från Sicilien, vilket också stämmer. 13:e december var hennes dag i den medeltida helgonkalendern. Men det var enligt den gamla svenska kalendern också den kortaste dagen på året, och natten efter var den längsta natten. En sådan natt kunde ses som magisk och så blev det med lucianatten. Då försökte människor se in i framtiden, och det berättades att det hände många märkliga saker, som att djuren kunde tala eller att lussegubben rövade olydiga barn. Det var även förlagan till Halloween, då pojkar klädde ut sig till flickor, och tvärtom, eller till troll och spöken för att skrämma bort lussegubben från gården.
Så hoppas ni hade en stämningsfull Lucia,
Med ljusets hjärta välbevarat,
Elisa