Igår var årets längsta dag , sommarsolståndet, och midnattssolen var på sitt allra vackraste uppe vid fjället. Sedan urminnes tider firar man årstidshjulet, där vissa dagar har större laddning och därför firas.
Sommarsolståndet inträffar 21 juni – en hyllning till den längsta dagen på året och startskottet för högsommaren. Moder Jord och Fader Sol firar sin union, det är en fruktbarhetens och livets tid på året, då klara färger symboliserar firandet fullt av glädje och gemenskap. Man firar solens energi, kraft och livslust och jordens mjuka, lummiga och väldoftande grönska.
Det är inte bara vid engelska stencirklar som Stonehedge eller i druidisk tradition som sommarsolståndet firas genom ritualer. Hos många ursprungsbefolkningar däremot arbetar man med att bygga upp den rituella cirkeln, inte bara fysiskt utan även själsligt. Dåtid och framtid är nutid, öster och väster, norr och söder är här, inne i cirkeln – precis här och nu.
Här i norra Sverige finns många väl bevarade samiska stencirklar, med ursprunget och användningen delvis borttappat i historiens dimma. Troligen offrade man här grödor och mat till härdens gudinna, så att vinterbetet skulle bli gott och mat inte fattas vid elden.
Ur solens kraft och jordens grönska,
Beth