Årshjulet i Wiccansk tradition är så mycket mer än bara högtider, det är en levande cykel, en viskning från naturens själ, som för oss genom årets alla skiften. Åtta sabbater, Fyra solhögtider och fyra eldfester, väver samman jordens andning, ljusets rörelse och mörkrets vila.
När jag första gången stiftade bekantskap med wiccans årshjul, var det som att något inom mig mindes. Som om min själ redan vandrat dessa vägar förr och kanske hade den det. Mormor brukade tala om årstidernas viskningar, om hur varje tid bär sin magi, sin lärdom, sin läkande rytm. Hon kanske inte kallade det för sabbater, men hon levde i takt med det.
Årshjulets åtta sabbater:
Imbolc: I början av februari tänds det första ljuset i mörkret. Det är Brighids eld, inspirationens och reningens tid. En tid att så drömmar i inre jord.
Ostara: Vårdagjämningen då ljus och mörker är i balans. Naturen vaknar och livskraften spirar. Här föds hoppet.
Beltane: 1 maj firas eld, passion och fruktbarhet. En tid för att ge kraft åt det man vill väcka till liv. Portar till den andra världen sägs stå öppna.
Litha: Sommarsolståndet när solen står som högst. Här firas överflöd, glädje och tacksamhet. Men också en första viskning om att mörkret återvänder.
Lammas/Lughnasadh: I början av augusti samlar vi den första skörden. Tacksamhet, arbete och förberedelse. En påminnelse om att vi måste ge för att få.
Mabon: Vid höstdagjämningen åter balanseras ljus och mörker, naturen börjar dra sig tillbaka. En tid för reflektion, för att samla kraft.
Samhain: 31 oktober är årets nyår i Wicca. Slöjan mellan världarna är tunn, vi hedrar de döda, lyssnar till viskningarna från andra sidan. En helig tystnad i mörkret.
Yule: Vintersolståndet, årets längsta natt. Men mitt i mörkret föds ljuset på nytt. Vi tänder ljus, firar nytt hopp och drar oss inåt.
Att följa årshjulet är att återknyta till jorden, till tiden bortom klockan. Det är att känna hur vårt inre liv speglas i naturens rytm. För varje sabbat får vi en chans att släppa, växa, ta emot eller vila.
Jag tycker om att tänka att vi inte bara lever året, vi dansar det. Tillsammans med elementen, med våra förfäder, med ljuset och mörkrets kraft. Precis som mormor visste, blir det där vi hittar hem, i hjulets eviga snurrande.