Det sägs att när orden tystnar, tar blommorna vid. Att varje blomma bär ett budskap, en känsla och ett minne från evigheten. Att deras doft, färg och form inte är slumpmässig, utan en hälsning från något större.
Blommornas språk är urgammalt, det är ett språk som talar genom hjärtats viskningar, genom ögonblick av stillhet, genom den känsla som fyller dig när du plötsligt ser en blomma där du inte väntat dig det. Det är själens språk, naturens poesi och universums subtila meddelanden till dig som lyssnar med inre öron.
Att ta emot en blomma är att ta emot en frekvens.
Inte bara skönhet, utan energi, ett frö av tröst, hopp, kärlek eller läkedom. Ibland skickar våra guider blommor till oss som svar, ibland stiger de fram i meditationer eller drömmar, ibland kommer de helt enkelt i livet, på en stig, på ett omslagspapper, i en butik eller på en gammal tavla vi inte sett på länge.
Att ge en blomma är en handling från själen.
Det är att säga något utan ord. Jag ser dig, jag minns dig, jag tackar dig, jag förlåter dig, jag älskar dig och jag släpper taget om dig.
Att lyssna på blommornas budskap är att minnas vem du är.
För varje blomma har en själ, det är inte bara en art och när du börjar lyssna, känna in och fråga: “Vad vill du säga mig?” Då öppnar sig en annan värld. Den värld där du går hand i hand med moder jord och hennes växtvänner, som alltid funnits där, som alltid väntat på att du ska börja samtala igen.
Du kanske får en blomma till dig just nu i ditt inre, se den framför dig, känn vad den gör med dig och lita på den första känslan. Det är inte fantasi, det är kontakt. Blommor är inte bara vackra, de är levande budbärare.