Det finns växter som inte bara växer, de vakar. De står där som gräns väsen, mellan världar, mellan årstider och mellan det vilda och det stilla. Slånbärsbusken var en sådan växt i min mormors värld och är det än idag i min. Med sina vassa taggar, blådaggiga bär och kraftfulla närvaro var den som en skyddande ande vid stigens slut.
En buske mellan världar
Slån blommar tidigt, redan i april, långt innan bladen kommer. De vita blommorna är som stjärnor i det ännu kalla landskapet, ett löfte om liv, men också en påminnelse om tålamod. För bären, de kommer inte förrän långt senare och de är sura, nästan omöjliga att äta innan frosten kysst dem. Det är just det som gör slånbären så speciella, de behöver mörker och kyla för att mogna, som om de visste att vissa smaker bara frigörs när vi gått igenom något.
Mormors magiska användning
I mormors gamla bok, den där som luktade lavendel, tobak och torra blad, fanns en sida vikt med hennes tunna handstil i kanten “Slån, skydd, uthållighet, övergång.” Hon använde slånbärsgrenar i sina skyddscirklar och lade bären på sitt altare under Samhain, då slöjan var som tunnast. Hon visste att slånbär inte bara var näring för kroppen, utan även för själen. Att de bär på styrkan att överleva vintern, att förvandla bitterhet till sötma med tiden.
Recept från mormors bok: Slånbärselixir för styrka och stillhet
Du behöver:
- 5 dl. Slånbär plockade efter första frosten, eller lägg dem i frysen över natten.
- 3 dl. Honung
- 1 Flaska vodka eller brännvin
- 1 liten bit torkad stjärnanis (valfritt)
- 1 glasburk med lock.
Så här gör du:
- Skölj och krossa slånbären lätt med en träslev
- Lägg bären i burken tillsammans med stjärnanisen
- Häll över honung och sedan spriten
- Rör om varsamt och förslut burken
- Låt stå mörkt i 6-8 veckor. Skaka ibland och viska gärna en välsignelse
- Sila, häll på flaska och njut i små doser, gärna vid vintersolståndet eller som natt dryck för drömmar.