Korpen har genom tiderna varit en central punkt inom shamanismen, den representerar en brom mellan det levande och det döda. Korpens mörka fjädrar och intelligenta ögon bär med sig mystik, som gör den till en perfekt vägledare i det spirituella riket.
Inom shamanismen ses korpen som en budbärare som bär med sig visdom och insikt. Min mormor som var en samisk shaman använde ofta korpen i sina ritualer för att få in dess energi för mer klarhet i sina syner och drömmar. Korpen ses också som en föränderlig kraft, en symbol för förändring och en ny början. Den påminner oss om att det krävs både död och förnyelse för att man skall kunna växa.
Min mormor och andra shamaner använder korpens symbolik för att förstå livets faser och för att navigera sig igenom personliga prövningar. Genom att lyssna på korpens skri, ser de förändringar i livet som en möjlighet till utveckling. Så därför blir korpen en trogen följeslagare på den shamanistiska vägen, en symbol för djup insikt och andlig kraft.
Detta läste jag mig till i min mormors bok och shaman livet börjar verkligen fascinera mig.