Barndomens jular i Shamansk anda

Jag minns barndomens jular hos min mormor som något magiskt, nästan som att kliva in i en annan värld. Hon firade alltid på samiskt vis, med en djup koppling till naturen och shamanismens anda. Hennes lilla stuga var fylld av doften av renkött, granris och rökelse och det sprakande ljudet från eldstaden skapade en magisk stämning.

På julafton samlades vi runt elden. Mormor berättade sagor om andar och naturväsen, historier som fick fantasin att flöda fritt. Ibland gjorde hon en liten ritual för att ära förfäderna eller bjuda in beskydd från andevärlden. Jag minns hur hon bad oss vara tysta när vi gick ut i natten för att lyssna på vinden, hon sa att det var naturens röst som talade till oss.

Idag försöker jag hålla dessa minnen levande i mitt eget firande. Jag tänder ett ljus för att hedra de som gått före, eller ser till att vara ute i naturen under julhelgen, precis som mormor lärde mig. Det är ett sätt att både hedra henne och påminna mig om att julens magi ligger bortom allt kommersiellt, i enkelheten, i kontakten med naturen och i kärleken till våra rötter. Det är så jag bär med mig hennes arv, varje jul.