SCHAMANSK SPÅDOM – MEDIUM STOCKHOLM – Lärorik medial resa tillsammans med medium Stockholm

Harsyrans mjuka viskningar

September 28, 2025Ylva

Det finns blommor som inte ropar högt, som inte kräver att världen ser dem, men som ändå bär på en hel värld av hemligheter. Harsyran är en sådan blomma. Den gömmer sig ofta i mossan under skogens skugga, med sina små hjärtformade blad som darrar vid minsta beröring, nästan som om de andas tillsammans med jorden.

Min mormor brukade säga att Harsyran är skogens öra, den som lyssnar till allt, men själv talar i tystnad. Hon menade att om man satt stilla nog, med harsyrans små blad i sin hand, så kunde man höra skogens hjärtslag och till och med förstå sin egen själ lite bättre. Hon plockade dem aldrig för att använda, utan snarare för att sitta och betrakta dem, som om de var små nycklar till stillhetens rike.

För mig har Harsyran alltid varit en påminnelse om oskuld och mjukhet. När jag som barn sprang i skogen och såg hur den blommade försiktigt, nästan blygt, kände jag att det fanns något heligt i dess enkelhet. Det var som om Harsyran lärde mig att det är okej att vara liten, att inte ta plats som en ros eller en lilja, men ändå ha en självklar del i livets stora väv.

Spirituellt ser jag harsyran som en guide för återhämtning. Den bjuder in till vila, till att vända blicken inåt och släppa den där ständiga viljan att prestera eller glänsa. När jag möter harsyran idag, är det som att den säger: “Var mjuk mot dig själv, du behöver inte alltid orka, det är i stillheten som styrkan växer.”

Harsyran är inte bara en blomma, den är en läromästare. Den visar oss hur vackert det är att vara enkel, att vara en del av något större utan att förlora sig själv.

Gullvivan, den gyllene nyckeln till själens vår

September 24, 2025Ylva

När jag ser Gullvivan i dikeskanten eller i en gammal skogsglänta, då hör jag nästan min mormors röst. Hon brukade säga att Gullvivan r en blomma som bär nycklarna till andra världar. Att varje liten klocka som nickar i vinden är som en port till ett nytt rum i vårt inre. ”Följ dem,” sa hon, ”så finner du vägar du aldrig tidigare gått.”

För mormor, som var shaman, var gullvivan inte bara en blomma. Hon såg den som en budbärare mellan jorden och himlen, en påminnelse om att våren bär löften om livets förnyelse, men också om vårt eget mod att öppna nya dörrar. Hon sa ofta att de gyllene klockorna väcker vår själ från vinterns vila, som små trummor av ljus.

När jag själv möter gullvivan i dag känner jag samma sak. För mig är den som en inbjudan att lyssna djupare inåt. Att våga kliva över tröskeln från det gamla in i det nya. Det är en blomma som säger: ”Du bär ljuset inom dig och du är redo att använda det.”

Gullvivan blir på så sätt en påminnelse om att vi själva är nyckeln. Att vi kan låsa upp våra drömmar, våra förmågor och våra inre skatter, precis som blomman varje vår låser upp marken med sin gyllene ton och när vinden drar genom dess klockor hör jag fortfarande mormors skratt. Som om hon påminner mig: ”Glöm aldrig att du bär dina egna nycklar.”

Grodblad, den stilla kraftens växt

September 20, 2025Ylva

När jag tänker på Grodblad, ser jag genast min mormor framför mig. Hon gick alltid med blicken vänd ner mot marken, inte för att hon böjde sig i sorg, utan för att hon lyssnade till naturens språk. Hon brukade säga att grodbladet är en väktare vid våra steg, det växer där vi trampar, längs stigar och vägar, och det bär både tålamod och uthållighet i sina gröna blad.

För henne var grodbladet en växt som bar på stilla kraft. Hon använde det när någon fått sår eller när kroppen behövde lindras, men lika mycket som en symbol för att livet alltid bär oss, även när vi snubblar. Hon sa ofta: ”Denna växt är som jorden själv, den tar emot allt, men reser sig alltid igen.”

Jag själv ser grodbladet som en påminnelse om enkelhet. Den är inte praktfull eller högljudd, men den finns alltid där, trogen och närvarande. När jag möter den i gräset känner jag att jag också får lov att stå stadigt och samtidigt vara mjuk. Att inte alltid behöva vara den som blommar mest, utan att ha styrkan i det stillsamma.

För mig är grodblad en växt som talar om jordning och läkande, men också om vägen vi går. Den växer där våra fötter vandrar och viskar: ”Du är buren, du är hållen, fortsätt gå.”

Fläder. Blomman som öppnar slöjan

September 17, 2025Ylva

Fläder är för mig inte bara en buske eller en blomma, den är en port. En port mellan det vardagliga och det magiska, mellan vår värld och den stilla visdom som bor i naturens djup. När jag möter fläderns doft, den där söta och nästan förföriska mjukheten, känns det som om tiden stannar. Som om blommorna viskar: ”Lyssna, här finns hemligheter för den som vill höra.”

Min mormor, som var shaman, hade alltid en särskild vördnad för fläder. Hon brukade säga att fläderns blomning var som ett tecken på att slöjan till andra världar blev tunnare. När hon plockade de vita blommorna gjorde hon det aldrig utan en hälsning, en tyst bön, en nickning, ett litet leende. Hon visste att fläder bar på kraft, men också att den krävde respekt. För henne var fläder ett heligt träd där andar kunde vila, ett hus för de små väsendena och ett tecken på beskydd.

För mig har fläder blivit en blomma av transformation. När jag ser den vill jag tänka på möjligheter, på att låta det gamla vissna och att ta emot det nya. Den påminner mig om att livet är i ständig rörelse och att vi alltid har ett val, att hålla fast, eller att våga blomma på nytt.

Fläderns blomma är som ett mjukt ljus som säger: ”Du är på väg åt rätt håll. Släpp rädslan, jag skyddar dig.”
Och varje gång jag möter dess doft känner jag att jag bär min mormors visdom med mig, i mig.

Fingerborgsblomman, en port mellan världar

September 13, 2025Ylva

Fingerborgsblomman har alltid burit en magisk ton för mig, det är som om den står där, rak och stolt, men samtidigt mjuk och lite hemlighetsfull, som en väktare mellan världar. När jag möter den i naturen, känner jag en stillhet i bröstet, nästan som en klocka som slår långsammare och en påminnelse om att allt inte behöver förstås med huvudet. En del saker är bara till för att kännas, upplevas och andas in.

Min mormor, som var shaman, brukade tala om fingerborgsblomman med respekt. Hon kallade henne för ”de små folkens trumpet”, för hon trodde att de osynliga väsendena blåste sina melodier genom blommans klockor när natten föll och daggen lade sig som silver över marken. Mormor brukade säga att om man stod helt still i skymningen, kunde man nästan höra en ton, en vibration som inte riktigt hörde till människovärlden.

För mig har denna blomma blivit en symbol för balans mellan det vackra och det farliga, mellan dröm och verklighet. Den påminner om att livet är heligt, skört och ändå oändligt kraftfullt. Att skönheten ibland bär en dold visdom som inte ska rubbas eller ägas, utan hedras.

När jag ser fingerborgsblomman, tänker jag på mormor och hur hennes blick blev mjukare när hon talade om de växter som hörde till sagans och andens rike. Det är som om blomman förbinder mig med henne, men också med mig själv, den del av mig som vet att naturen viskar hemligheter, bara vi stannar tillräckligt länge för att lyssna.

Fingerborgsblomman lär mig att det finns melodier bortom det mänskliga örat och världar bortom den vi ser. Den lär mig att respekt och vördnad öppnar dörrar som annars förblir stängda.

Femfingerört, den lilla blomman med stor kraft

September 9, 2025Ylva

Femfingerört, ibland kallad “tormentil”, är en av naturens små skatter som lätt går förbi obemärkt. Med sina gyllengula kronblad, ofta formade som fem fingrar, bär den en symbolik som sträcker sig långt bortom det fysiska.

Spirituellt har femfingerörten använts för skydd, styrka och balans. Den påminner oss om handens fem fingrar, våra redskap för att skapa, hålla fast, men också släppa taget. Varje finger bär sin energi, kraft, handling, känsla, visdom och helhet. När blomman öppnar sig i naturen är det som att universum sträcker ut sin hand till oss.

Min mormor, som var shaman, brukade säga att femfingerörtens gula ljus var som en liten sol på marken. Hon använde den ofta i sina ritualer, särskilt när någon behövde återfå inre balans eller när hemmet kändes tyngt av oro. Hon lade bladen i små påsar som bars nära kroppen som skydd och ibland i husets hörn för att skapa harmoni.

Spirituellt kan femfingerört hjälpa dig att:

Skydda din energi: den fungerar som en mjuk men stark sköld.
Öppna för klarhet: precis som fingrarna kan peka åt olika håll, visar den dig vilken riktning ditt hjärta behöver ta.
Stärka kontakten med jorden: den är lågväxande, rotad, och påminner oss om att styrka finns i enkelheten.

När jag själv ser femfingerört i blom känns det som att mormor ler. Hennes kärlek till denna lilla blomma var ett sätt att påminna mig om att det enkla ofta bär den största magin.

Så nästa gång du ser femfingerört lysa som en solfläck i gräset, stanna upp. Lägg handen över ditt hjärta och känn hur den lilla blomman sträcker ut sin energi till dig. Det är naturens egen hälsning, en påminnelse om att du aldrig är ensam.

Eldboll. Blomman som brinner av själens kraft

September 6, 2025Ylva

Eldboll är en blomma som inte går att förbise, den bär sin energi likt en låga som inte kan släckas. Ett klot av rödglödande livskraft, som strålar ut mod, passion och förändring. När man ser den första gången drar den blicken till sig, som om den vill säga: ”Se mig, känn min eld. Jag finns här för att påminna dig om din egen kraft.”

I det spirituella arbetet står Eldboll för uppvaknande och inre eld, den vill väcka oss från stagnation och få oss att ta de där stegen vi vet att vi behöver, men som vi kanske tvekar inför. Den viskar: ”Våga. Det är dags nu.” Eldbollen är därför en blomma som kan användas när du vill frigöra dig från det gamla, tända din skaparkraft eller påminna dig själv om att du har rätt att lysa.

Eldbollens budskap kan sammanfattas i tre delar:

Passion: att följa ditt hjärta, även när vägen känns osäker.
Transformation: att låta det gamla brinna bort så det nya kan växa.
Själens styrka: att stå i ditt ljus utan att ursäkta dig.

Min mormor, som alltid hade ett särskilt öga för blommornas dolda språk, brukade säga att Eldboll var som en vänlig eldväktare. Hon tyckte att det var en blomma för människor som tappat tron på sig själva, en påminnelse om att lågan fortfarande brinner, även när det känns mörkt. När hon plockade in en Eldboll i sitt kök sa hon alltid: ”Nu får vi lite eld i huset, nu kommer värmen tillbaka.”

Eldboll är inte bara en blomma för skönhet, den är ett andligt verktyg. Placera den nära dig när du vill minnas din styrka, meditera med den om du behöver mod och låt dess intensiva energi påminna dig om att du är mer än dina rädslor. Så nästa gång du ser en Eldboll, stanna till. Andas in dess energi. Kanske är det just den som kommer för att väcka din inre eld.

Dahlia. Själens Färgprakt

September 3, 2025Ylva

Det finns blommor som inte bara fångar ögat, utan själen också och Dahlian är en sådan blomma. Med sina många lager av kronblad, sitt färgspel från mjuka pasteller till eldiga toner bär den en viskning av livets mångfald och själens skönhet. Spirituellt sett står Dahlian för inre styrka, värdighet och den stilla men starka kraft som kommer ur att våga blomma i sin fulla prakt, utan att gömma sig.

Dahlian påminner oss om att vi alla har olika sidor, ljusa, mörka, mjuka och starka och att hela vår själ blir vacker när vi låter alla nyanser få finnas. Den talar också om förvandling och nya möjligheter, varje kronblad är som en dörr till något nytt inom oss. Den som bär Dahlian nära sig öppnar upp för att våga se sin egen skönhet och stå stadigt i sin värdighet, även när omgivningen prövar oss.

Min mormor såg på Dahlian med en särskild respekt. Hon brukade säga att den bar en gudomlig ordning i sitt kaos. Att alla de hundratals små bladens perfekta spiral, var som en hemlig karta till själens balans. Hon plockade aldrig Dahlian, utan lät den stå i jorden, för hon menade att dess styrka låg i att vara rotad. ”Den lär oss att stå i oss själva, även när vinden blåser hårt,” sa hon och brukade lägga sin hand på de stora blommorna som om hon kände pulsen i deras energi. Dahlian är alltså inte bara en blomma för ögat, det är en blomma för själen. Den påminner oss om att livet alltid kan blomstra på nytt, i färger vi kanske ännu inte visat världen.

Daggkåpans magi

August 26, 2025Ylva

Daggkåpan, denna stillsamma och samtidigt kraftfulla blomma som fångar morgonens pärlor av dagg i sina veckade blad. I den kristallklara droppen i bladets mitt sägs hela naturens kraft speglas. Det är därför blomman i århundraden använts i både läkekonst, magi och som en symbol för det helande feminina.

På det spirituella planet bär daggkåpan en energi av omslutande trygghet, moderskap och helande. Den hjälper oss att återknyta till moder jord, till urkraften inom oss och till den mjuka styrka som ofta glöms bort i en hård värld. Den stärker intuitionen, lyfter fram vårt inre lugn och sägs kunna rena oss från känslomässiga bördor. Att meditera med Daggkåpans energi kan ge känslan av att bli hållen och buren, som i naturens egen famn.

Min mormor som var shaman, hade en särskild relation till Daggkåpan. Hon brukade säga att blomman var kvinnans beskyddare. För henne var det en helig växt, inte bara en ört i medicinska blandningar, utan en väktare av kvinnors kraft. Hon använde den för att stärka både kroppen och själen, men också som ett symboliskt skydd. Om jag någon gång var orolig eller tyngd som barn, kunde hon lägga ett daggkåpeblad i min hand och säga: “Här bär du jordens famn med dig. Låt oron rinna av, låt kraften stanna kvar.”

Spirituella användningsområden av daggkåpa:

Ritualer för helande och trygghet.
Stärkande av den feminina kraften.
Som skyddande växt i hemmet eller på altaret.
Att bära ett torkat blad nära hjärtat för att känna sig hållen och stöttad.

Daggkåpan påminner oss om att mjukhet är styrka, att stillhet kan vara den största kraften och att vi aldrig är ensamma, naturen bär oss alltid.

Clematis, blomman som leder själen hem

August 21, 2025Ylva

Clematis slingrar sig upp längst träd, väggar och staket och verkar alltid vilja nå lite högre, lite närmare himlen. Den påminner oss om vår egen längtan, att sträcka oss mot något större, bortom vardagens gränser. Det är inte en blomma som nöjer sig med det lilla, den vill expandera, blomma i överflöd och visa oss att vi också kan växa förbi våra begränsningar.

När jag ser Clematis tänker jag ofta på drömmarnas kraft. Den bär på en stilla energi som viskar: ”Ge aldrig upp dina visioner, även om de känns långt borta. Det du kan se för ditt inre öga kan du också förverkliga.”

Min mormor brukade säga att Clematis var blomman för själar som drömmer för stort och ibland glömmer jorden de står på. Hon brukade skratta och kalla den för drömmarnas stege. Hon menade att den lär oss balans, att både sträcka oss mot stjärnorna och samtidigt rota oss djupt i jorden. För utan rötter faller drömmarna, men utan drömmar vissnar vi inuti.

Spirituellt sett kan Clematis hjälpa oss att öppna upp intuitionen och fantasin. Den är som en port mellan den inre världen och den yttre verkligheten. När vi arbetar med den, kan vi få klarare syner, starkare drömmar och en djupare känsla av mening.

För mig känns det som att Clematis bär på en påminnelse, att vår själ alltid vill något mer, men att vi måste bära oss själva med ömhet på vägen dit. Kärleken till oss själva och till livet blir den jord som låter våra visioner slå rot. Kanske var det därför mormor alltid hade en Clematis vid sin gård, för att hon visste att det var en blomma som förbinder himmel och jord, dröm och verklighet.