Den sjunde dimensionen, porten till den gudomliga visdomen

Den sjunde dimensionen, porten till den gudomliga visdomen

När vi når den sjunde dimensionen, kliver vi in i sfär där all separation upplöses. Här existerar inte längre de individuella själarna på samma sätt som i de lägre dimensionerna. Istället är vi en del av en enhetlig, flödande energi där all kunskap och sanning är samlad. Detta är en plats bortom dualitet, där ljus och mörker inte längre står i kontrast till varandra, utan smälter samman till en enda helhet.

Min mormor talade ofta om att vi som människor bara får glimtar av  denna dimension. Genom meditation, djupgående energiarbete och fullständig acceptans av vår själsresa kan vi stundvis röra vid den gudomliga visdomen som den sjunde dimensionen bär. Hon sa att de som vandrat långt på den spirituella vägen ibland kan få uppleva denna energi i drömmar, i starka visioner eller i ett tillstånd av total frid.

I denna dimension finns inga begränsningar, tid, rum och form är obetydliga. Det är här själar som lämnat jordelivet men som är redo att ta sig bortom återfödelsens cykel finner sin boning. Det är också här ifrån vägledare och uppstigna mästare förmedlar sin kunskap till dem som är redo att ta emot den.

För oss som fortfarande lever i den fysiska världen är nyckeln till att närma oss den sjunde dimensionen att släppa taget om rädslor och gamla föreställningar. När vi ser oss själva som en del av alltet och tillåter oss att flöda fritt med universums energi, öppnas portarna till djupare förståelse.

Att sträva mot den sjunde dimensionen handlar inte om att lämna det jordiska bakom sig, utan om att blanda in dess visdom i vårt dagliga liv.

Kärlekens stora visdom

Kärlekens stora visdom

Kärleken är en av livets största gåvor och också en av de mest komplexa energierna vi kan omfamna. Shamaner ser kärleken inte bara som en känsla utan som en urkraft, en bro mellan världar och själar. Den är både lärare och helare, en energi som kan bära oss genom de djupaste dalarna och de högsta topparna.

Min mormor brukade säga att kärlek är som vinden som rör sig genom fjällens tystnad, ibland mild och viskande, ibland stark och obeveklig, men alltid närvarande. Hon lärde mig att kärlek inte bara finns i relationer mellan människor utan också i naturen, i solen som värmer, i regnet som ger liv och i elden som både värmer och renar.

Kärleken enligt shamanismen handlar inte bara om att älska andra utan också om att älska sig själv, att se sitt eget ljus och sin egen plats i universums stora väv. Det är där man hittar visdomen att förstå att kärleken inte äger, inte kontrollerar, utan frigör. Den öppnar portar till förändring, väcker oss till liv och förbinder oss med det gudomliga.

För mormor var kärleken även ett verktyg för healing. I hennes ritualer använde hon den kraften för att hela hjärtan som brustit och själar som gått vilse. Hon lärde mig att kärleken inte alltid är lätt, men den är alltid sann.

Så när vi söker kärleken, oavsett om det är i oss själva eller i andra, är det viktigt att vi kommer ihåg dess visdom. Den lär oss att vara modiga, att vara sårbara och att alltid stå i vårt eget ljus.