Kärlekens stora visdom

Kärleken är en av livets största gåvor och också en av de mest komplexa energierna vi kan omfamna. Shamaner ser kärleken inte bara som en känsla utan som en urkraft, en bro mellan världar och själar. Den är både lärare och helare, en energi som kan bära oss genom de djupaste dalarna och de högsta topparna.

Min mormor brukade säga att kärlek är som vinden som rör sig genom fjällens tystnad, ibland mild och viskande, ibland stark och obeveklig, men alltid närvarande. Hon lärde mig att kärlek inte bara finns i relationer mellan människor utan också i naturen, i solen som värmer, i regnet som ger liv och i elden som både värmer och renar.

Kärleken enligt shamanismen handlar inte bara om att älska andra utan också om att älska sig själv, att se sitt eget ljus och sin egen plats i universums stora väv. Det är där man hittar visdomen att förstå att kärleken inte äger, inte kontrollerar, utan frigör. Den öppnar portar till förändring, väcker oss till liv och förbinder oss med det gudomliga.

För mormor var kärleken även ett verktyg för healing. I hennes ritualer använde hon den kraften för att hela hjärtan som brustit och själar som gått vilse. Hon lärde mig att kärleken inte alltid är lätt, men den är alltid sann.

Så när vi söker kärleken, oavsett om det är i oss själva eller i andra, är det viktigt att vi kommer ihåg dess visdom. Den lär oss att vara modiga, att vara sårbara och att alltid stå i vårt eget ljus.