Att nå djuren via sin trumma är något av det mest stilla och heliga jag vet. Det är som om trummans rytm öppnar en dörr som ord aldrig kan. Djur lyssnar inte på vad vi säger, de lyssnar på hur vi vibrerar och trumman förändrar just det, vår vibration, vårt sätt att vara i världen och vårt sätt att möta dem.
När du trummar för ett djur, trummar du inte till det, du trummar med det. Du låter rytmen sjunka ner i marken och in i kroppen, in i det tysta språket som djur alltid befinner sig i. De känner pulsen långt innan de förstår den, de känner intentionen långt innan de kommer nära.
Det magiska är att djur aldrig låtsas, de svarar direkt. En häst som slappnar av i ryggen, en hund som lägger sig närmare, en katt som börjar blinka långsamt. Det är deras sätt att förmedla att de hört dig.
Trumman skapar ett fält där både du och djuret kan mötas utan krav. Den tar bort oro och tankar, den gör dig mer närvarande och när du är närvarande vågar djuret öppna sig. Det är därför trumman fungerar, inte på grund av mystiken, utan för att trumman gör dig sann.