Hämndlystna personer är ofta inte onda, de är sårade. Det är människor som burit för mycket, för länge och som inte vet hur de ska släppa taget om det som gjort ont. Hämnd är egentligen bara en form av desperation, ett rop efter att få tillbaka något som gått förlorat, som trygghet, stolthet och balans. När man ser det så, blir det lättare att förstå dem och ännu lättare att möta dem med mildhet.
Att hela en hämndlysten person handlar inte om att säga åt dem att sluta upp med att vara sån. Det handlar om att hjälpa dem hitta det som ligger bakom. När du möter dem med ett öppet hjärta, när du lyssnar utan att döma, när du speglar lugn istället för konflikt, börjar deras energi sakta mjukna. De behöver känna att världen inte är emot dem, att det finns någon som inte triggas av deras försvar.
Det är också helande att visa dem andra vägar, att prata om känslor istället för handlingar, att hjälpa dem se vad de egentligen längtar efter, ofta är det respekt, trygghet eller att bli förstådd. När de får kontakt med det, försvinner behovet av hämnd nästan av sig själv.