Min mormor brukade säga att tiden är ingen rak linje, utan en levande andning som rör sig fram och tillbaka beroende på vårt medvetande. När jag började utforska den fjärde dimensionen insåg jag vad hon menade. Här handlar det inte längre om det fasta och konkreta som i vår tredimensionella värld, utan om energins rörelse genom tid och rum.
I den fjärde dimensionen smälter det förflutna, nuet och framtiden samman. Det är här vi kan få till oss syner från det som varit eller det som kommer. Intuitionen förstärks och vi kan lättare känna av andras tankar och känslor. Det är en plats där själen rör sig fritt och där vi kan få kontakt med högre vägledning.
Mormor arbetade mycket med att förstå hur tiden kunde böjas. Hon skrev i sin bok om stunder då hon känt att hon redan levt en händelse innan den inträffat och hur hon i drömmar färdats till ögonblick som inte var hennes egna. Hon trodde att den fjärde dimensionen var porten mellan den fysiska världen och de högre planen och att när vi väl lär oss att lyssna till den, kan vi börja förstå vårt liv på en djupare nivå.
När vi öppnar oss för den fjärde dimensionen kan vi börja se våra livsmönster tydligare, vi kan arbeta med vårt karma och förstå varför vissa människor och situationer kommer tillbaka. Men vi kan också fastna i den om vi håller för hårt i det förflutna eller oroar oss för framtiden.
Min mormor lärde mig att när man känner sig vilse i tidens flöde, ska man ta ett djupt andetag och återvända till nuet. För även om den fjärde dimensionen ger oss förståelse, är det här och nu som vi har kraften att förändra vårt öde.