Clematis slingrar sig upp längst träd, väggar och staket och verkar alltid vilja nå lite högre, lite närmare himlen. Den påminner oss om vår egen längtan, att sträcka oss mot något större, bortom vardagens gränser. Det är inte en blomma som nöjer sig med det lilla, den vill expandera, blomma i överflöd och visa oss att vi också kan växa förbi våra begränsningar.
När jag ser Clematis tänker jag ofta på drömmarnas kraft. Den bär på en stilla energi som viskar: ”Ge aldrig upp dina visioner, även om de känns långt borta. Det du kan se för ditt inre öga kan du också förverkliga.”
Min mormor brukade säga att Clematis var blomman för själar som drömmer för stort och ibland glömmer jorden de står på. Hon brukade skratta och kalla den för drömmarnas stege. Hon menade att den lär oss balans, att både sträcka oss mot stjärnorna och samtidigt rota oss djupt i jorden. För utan rötter faller drömmarna, men utan drömmar vissnar vi inuti.
Spirituellt sett kan Clematis hjälpa oss att öppna upp intuitionen och fantasin. Den är som en port mellan den inre världen och den yttre verkligheten. När vi arbetar med den, kan vi få klarare syner, starkare drömmar och en djupare känsla av mening.
För mig känns det som att Clematis bär på en påminnelse, att vår själ alltid vill något mer, men att vi måste bära oss själva med ömhet på vägen dit. Kärleken till oss själva och till livet blir den jord som låter våra visioner slå rot. Kanske var det därför mormor alltid hade en Clematis vid sin gård, för att hon visste att det var en blomma som förbinder himmel och jord, dröm och verklighet.