“Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.” (Nils Ferlin)
Kärleken är det mysterium som genom alla tider skapat mest känslor hos människan, modern till både all värme och all smärta – och utan undantag den största anledningen till att vi söker andlig vägledning. Kärleken är en språngbräda till vår egen utveckling, den drar fram våra dolda sidor som reflekteras i föremålet för vår längtan, både bra egenskaper och begränsningar. Den ger oss en spegelbild av både våra egna begränsningar och vår egen potential.
I den bästa av världar är kärleken som i sagorna, lycksalig, med total ömsesidighet och förståelse, tills döden skiljer en åt och bortom det. Men minst lika ofta som kärleken är en belöning är kärleken istället en läromästare, karmas budbärare som vill få oss att trassla ut gamla karmatiska band med människor vi har ett starkt förgånget med på gott eller ont. Utan kärlekens band kanske vi inte skulle anstränga oss för att reda upp saker inom oss själva och i relation till föremålet för vår kärlek, utan lämna situationen olöst och harva vidare med dålig karma i kommande liv.
Kärleken är själva grundvalen för att vara människa, och i de närmaste bloggarna ska vi titta på olika infallsvinklar på kärleken och såklart även kärleksmagi för nybörjaren. Små ritualer och kärleksbesvärjelse som hjälper oss fokusera vår längtan eller besvikelse, fokusera för att öppna upp oss för att reda upp karma och uttrycka vår långtan till universum.
Väl mött,
Beth