Höstens träd har skalat av sig sin skrud av löv, och väntar förgäves på att den vita snön ska skyla dess kala grenar till nästa vår kommer. Men var är den snö träden (och jag) börjar sakna?
Mörkret sänker sig så fort här uppe, och det som lyser upp vinterdagarna är snön som reflekterar både solen och månen, men i år uteblir den än så länge och senhöstkvällarna känns längre än vanligt. Därför ska jag ikväll göra en liten ceremoni för att hylla vinterns andar och be dem lysa upp marken med lite snö.
Jag tänder några vita ljus och tänder vanilj- och apelsinrökelse. Därefter visualiserar jag ett lugnt snöfall ute, med stora mjuka flingor medan jag sakta slår på min trumma och be Dierpmis, åskan och regnets gud, att låta regnet frysa och ge träden och marken sin rättmätiga skrud.
Med en stark längtan efter snö och ljusare vinterkvällar,
Beth